sourze.se

En slogan-junkie bekänner

I en samlingslokal, någonstans i Sverige, hälsar terapeuten alla välkomna...

- Roligt att så många kunde komma ikväll. Ni ser ut att må bra! Hoppas att ni alla hållit era löften, att ingen trillat dit sedan sist vi sågs. Men det är ju därför vi ses så här, för att stötta varandra.

Jag har med mig en gäst ikväll, en olyckssyster som ska berätta sin historia. Hon är ett bevis på det går att komma ur sitt beroende. Säg hej till Margareta.

- HEJ MARGARETA...

- Hej, hej...

- Margareta, du kan väl berätta, hur började det?

- Ja... det måste ha varit Björn Borg.

- Björn Borg?

- Ja. "Den gula hinnan det är känt - den borstas bort med Pepsodent". Minns ni den? Det måste ha varit tidigt 70-tal. Där stod han i pannband och svingade sin racket, tittade in i kameran och liksom rappade fram det där. Om gula hinnan.

- Ja, och... ?

- Jo, Pepsodent ville ha en ny slogan. De hade utlyst en tävling i en tidning. Jag var väl kanske 12 år och fick till nåt bra där. Vann andra pris, en blå T-shirt med Björns autograf på vänstra ärmen.

- Och då var du fast?

- Japp, det där etsade sig fast. Förföljde mig upp i vuxen ålder. Jag utbildade mig till copywriter, men hamnade på en DM-byrå och fick bara skriva säljbrev hela dagarna. Aldrig några klatchiga slogans. Aldrig några maffiga stortavlor. Jag kände suget, men jag blev bara olyckligare och olyckligare.

- Men så hamnade du snett, eller hur?

- Ja, en dag i snabbköpet gick jag förbi kyldisken. Det hängde en bunt tävlingskuponger där. Om man svarade rätt på några frågor och skrev en riktigt bra slogan om Bollnäsfil så kunde man vinna ett kylskåp. Jag slet åt mig en kupong, gömde den i väskan, gick hem och satte igång direkt.

- Hur kändes det?

- Jag kände mig så lycklig. Euforisk. På en halvtimme hade jag skrivit elva riktigt skapliga slogans. Jag valde den bästa och skickade in den. Jag hann plocka åt mig ytterligare några kuponger i butiken och skicka in de andra också innan tävlingstiden gick ut.

- Hur mådde du då?

- Jag kände mig lite skamsen. Jag berättade inte för någon, inte för min man och absolut inte på jobbet. De skulle skrattat ut mig.

- Vad hände?

- Tja, jag vann. En frysväska. Det räckte för att jag skulle fortsätta. Ibland kunde jag gå in i en butik enbart för att leta tävlingskuponger. Jag länsade tidningar på tävlingsformulär. Och jag vann, ofta.

I en slogantävling för Lithells skrev jag:
"Skoj med korvar på längden och tvärsen,
så slipper jag göra limpa av färsen!"
Det blev en exklusiv gasolgrill för det underverket.

"Med Valerina behöver du inte ens va trött,
om du på kudden vill snusa sött".
En väckarklocka.

När Hemglassbilen körde upp vid ungarnas skola och bjöd alla på glass var det högsta vinsten för min enkla men geniala text till melodislingan:
"Här vare glass, ja här vare glass, ja glass i stora lass".

- Vad tyckte barnen om det?

- Jag berättade aldrig att det var jag som låg bakom det där glasskalaset. Jag ville inte vara en dålig förebild antar jag. Och jag skämdes.

- Det blev värre?

- Ja, när jag skaffade dator och internetuppkoppling hemma. Hittade en sida på nätet med en lista över alla pågående reklamslogantävlingar. Jag blev fast, ordentligt.

Jag vann en jorden-runt-resa, en amnings-BH, biljetter till en A-Teens-konsert, en elsåg, en jordfräs, en kanot, ett hjulkors. Jag tänkte inte på något annat än slogans, det gick inte att föra ett normalt samtal med mig.

- Och jobbet?

- Nej, det gick inte. Jag fick sparken. Men jag blev glad. Nu fick jag ju ännu mer tid över till att skriva slogans.

- Men nu sitter du här och ser ut att ha återhämtat dig. Hur tog du dig ur ditt beroende?

- Jag är inte riktigt frisk ännu, men utan min man skulle jag aldrig klarat mig. Jag är priviligierad, det erkänner jag.

- Din man är dataprogrammerare?

- Ja, när han insåg hur illa däran jag var tog han tjänstledigt och byggde en slogangenerator. Den är kopplad till den där webbsidan, så snart en ny tävling dyker upp knappar jag bara in några nyckelord och aktiverar kalkyleringen. Programmet kan spotta ur sig tusentals variabler, men jag brukar skicka in ett femtiotal. Det räcker oftast.

Jag lever gott på tävlingsvinsterna. Min man har startat eget, "Sloganizer". Nästa version, 2.0, samordnar alla slogantävlingar i hela världen och ska släppas worldwide. Vi har det bra nu. Och det känns underbart att kunna hjälpa andra att komma ur sitt beroende.

- Men Margareta, våra vänner här befinner sig i samma situation som du gjorde när du mådde som värst. Vad finns det för alternativ till Sloganizer 2.0?

- Skriva haikus.

- Haikus?

- Ja. Japanska dikter i 5 - 7 - 5 takt.

- Och det hjälper?

- Ja, det är mitt substitut. Haiku är minimalism. Wabi. Enkelheten är en dörr till upplevelsen. Det ger sinnesro. Andrum.

- Har du något exempel?

- Ja...den här kanske?

"Som ett sommarregn
känns din lätta beröring.
Jag vill ha störtskur!"

- Mmmm... vackert. Tack Margareta.

- Tack själv. Och lycka till allihop!


Om författaren

Författare:
Anna-Carin Collin

Om artikeln

Publicerad: 16 jun 2003 09:43

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: