 |
KROPP & SJÄL
Artikel
av Kjell-Åke Nilsson
publicerad 8 aug 2010 kl. 06.00:
En skrotsamlares bikt
"Jag hör mig själv säga 'jag har en del gamla synder här', varpå han meddelar att trä, dock ej spånplattor, ska till station 3, plåt till station 2 och brännbart till station 4."
Jag åkte till sortergården för att bli av med gamla livslögner. Träbitar som en gång var bra att ha och plåtrör för vilka jag vid tiden för sparandets inledande hade ett klart syfte som sedermera aldrig uppfylldes. Kablar av alla sorter, gärna stumpar med ena ändens kontakt brutalt avlägsnad, sparade för att vid en fjärran och behagligt obestämd tidpunkt repareras och åter tjänstgöra som signaltransportörer. Papper som vid något nu bortglömt tillfälle verkade vara så viktiga att de hamnade i en låda med andra papper som verkade viktiga, kataloger från firmor med fungerande hemsidor och broschyrer om rätt sätt att tilläggsisolera.
Lägg till detta nyligen införskaffade plåtvinklar och konsoler som inte behövdes, elektronik som (om än sliten) visserligen fungerar men inte används samt rena felköp som jag inte vill erkänna genom att annonsera ut dem. Den samlade mängden skeva förhoppningar, förnekad skuld och förväxling mellan begär och behov som blottades vid åsynen av denna ansamling av överflödiga ting var för mycket att bära.
Med denna färska insikt befann jag mig alltså på sortergården, bara för att upptäcka hur väl dess namn stämmer överens med dess uppgift. Man måste sortera. Det går inte an att bara ta allt sitt onödiga och slänga det, det måste slängas organiserat, det måste slängas i en struktur, man måste följa instruktioner för hur man ska bli fri från sin ackumulerade börda. Den som har till uppgift att delge oss vilsna dessa instruktioner sitter, klädd i gult och orange med reflekterande detaljer, avskild i ett bås. Jag hör mig själv säga "jag har en del gamla synder här", varpå han meddelar att trä, dock ej spånplattor, ska till station 3, plåt till station 2 och brännbart till station 4. Kablar bland elektronik, medan papper, men ej fönsterkuvert, kastas bland tidningar. Tomma kassar i särskild soptunna. Efter denna påannons om nödvändigt beteende säger han "sedan kan du gå hem som en befriad man, haha".
Då inser jag plötsligt vad som har hänt. Jag har skrotbiktat mig.
|
Stefan Whilde