POLITIK OCH SAMHÄLLE
Artikel av Birgitta Stiefler publicerad 24 okt 2009 kl. 11.21:

När de hårt belastade sjukhusen inte kan ta emot fler ökar trycket på hemsjukvården.
Foto: flickr/Heinrock (Creative Commons)

En sjukvård som inte följer med

Det är viktigt att erkänna att sjukvården och dens behov för kapital kommer att/har ökat, eftersom vi botar allt fler, vi lever längre med nya mediciner och de äldre blir allt fler.
Sjukvården är ett mörkt kapitel i det svenska välfärdssamhället. Nu har också SKL gått ut med att vårdförbundet ska strypa de två procenten som sjuksköterskorna förhandlade fram under den sega strejken i maj förra året. Även om det i avtalet stod att dessa två procent gick att förhandla bort om det behövdes, är det ett hån mot en mycket utsatt yrkesgrupp. Jag är tacksam över att jag inte ger några av mina skattade pengar till vårdförbundet som är totalt inkompetent när det kommer till att förhandla för sina medlemmar.

Vilka signaler ges till både sjuksköterskor och andra medborgare när inte den kris som finns inom sjukvåren tas på allvar? För det är en kris. Vi ser det i media i form av felbehandlingar, vi hör det av grannarna som blivit dåligt bemötta och vi märker det själva när vi tvingas sitta i telefonkö i timmar för att få komma fram i växeln och prata med en sjuksköterska som ska bedöma om mitt problem är stort nog för att belasta den redan hårt belastade vårdcentralen.

Det är anställningsstopp på många sjukhus och man drar in vårdplatser för att skära ner på underskottet som hänger som ett svart, evigt moln över byggnaderna. Det prioriteras bland de sjuka om vem som är befogad en plats på vårdavdelningarna och i slutändan blir resultatet att de så kallade "färdigbehandlade patienterna" är mycket sämre nu än de var för några år sedan. Då sätts det en press på kommunerna som måste ta hem sina patienter för att slippa betala landstingen för vårdplatser de egentligen inte har råd med. Kommunerna i sin tur har dåligt med korttidsplatser/rehabiliteringsplatser och då tvingas patienterna hem. Svårt sjuka människor kommer hem på trots av att de egentligen skulle behöva en annan typ av vård.

Då är det hemsjukvården som får ta över, vilket i sig inte gör något, det är bara det att bemanningen där inte har ökat i takt med att trycket gjort det. Svårt sjuka och döende patienters behandling kan man inte skynda på, som man kan med Elsas dosettdelning. Dessa människor kräver ofta flera timmars vård per dag och den slutna vården har en förmåga att avsäga sig ansvaret vilket gör att sjuksköterskor inom hemsjukvården måste lägga oerhört mycket onödig tid på att jaga läkare, ansvarstagare och ordinatörer i en organisation som skickat hem dessa patienter eftersom de från början inte riktigt haft tid med dem.

Detta är en ohållbar situation som kommer att leda till fler felbedömningar och misstag, och det på grund av att politikerna inte har lust att ta tag i en organisation som inte genererar några pengar utan bara slukar dem. De äldre kommer att öka, och 40-talisterna är inte en generation som nöjer sig med halvbra sjukvård. De är de första som kräver bra och kompetent vård. På det sätt sjukvården är uppbyggd i dag handlar det mycket om förståelse och hjälp från anhöriga. Vi arbetar ofta med tacksamma människor som inte vill vara till besvär men de kommer så småningom att försvinna.

Antingen satsar man på en bra sjukvård och accepterar att den kostar, eller så utökar man den privata sektorn och ökar klyftorna i samhället. Jag hoppas politikerna har förståndet med sig och väljer det första alternativet.