Artikel av Stefan Whilde publicerad 6 sep 2011 kl. 13.02:

En oanständig roman

Grevinnan Gamiani och hennes omättliga aptit står i centrum för den här svärmiska, oanständiga romanen.
Alfred de Musset
Gamiani
Översättning och efterord Carl-Michael Edenborg
Vertigo förlag
Utgivning: 2008 (1833)

Lesbiska excesser, trekanter, tidelag, späkning, sexuellt våld med religiösa undertoner av skuld och åtrån som en helvetisk klåda.

Ungefär så kan man sammanfatta franske romantikern Alfred de Mussets gotiskerotiska roman "Gamiani" från 1833. Vill man ha en djuplodad analys med en litteraturhistorisk ingång tycker jag att man ska läsa C-M Edenborgs efterord som avslutar nyutgåvan. Edenborg har även översatt texten, och utgått från den anonyma svenska versionen som kom 1932. I efterordets sista stycke förklarar han varför: "Resultatet är en nyöversättning som vill bevara en del av den svenska 30-talsversionens svärmiska tonfall."

Grevinnan Gamiani och hennes omättliga sexaptit står i centrum för den här ekivoka pjäsromanen, men det är mannen i dramat, Alcide, som berättar. Utöver dessa två karaktärer hör oskuldsfulla och motvilligt kåta Fanny samt kammarjungfrun Julie till handlingen. Kontentan av utsvävningarna, gruppknullandet, de eggande samtalen om hur våra vänner mist oskulden, är att lusten ofta omges av lidande, raseri och död, bildligt och bokstavligt.

"Gamiani" är mytomspunnen. Det har inte fullt ut kunnat bevisas att det var de Musset som skrev romanen. Den gavs ut anonymt. Edenborg berör dilemmat i efterordet.

Avsnittet med hunden som attackerar (tillfredsställer) grevinnan får mig att tänka på den omtalade scenen med hunden i Lars Görlings roman "491" från tidigt 60-tal. Hade Görling läst "Gamiani" och låtit sig inspireras? Vertigos nyutgåva innehåller Achille Devérias berömda illustrationer.

("En oanständig roman" ingår i serien Boken har inget sista datum)

Gå till Whildes bokhörna