 |
KULTUR & NÖJE
Artikel
av Maria Sågå
publicerad 18 nov 2006 kl. 13.39:
En ny spännande dag för en katt
Finns det "vanliga dagar" när man bor tillsammans med en kattpojke på drygt två år och åtta månader som ibland far runt som en orkan? Jag skulle inte tro det.
Väckarklockan ringer, och i mer sovande än vaket tillstånd stänger jag av den och mitt huvud faller ner mot kudden igen. "Bara en liten stund till. Snälla?"
Efter en stund hör jag ett försiktigt tassande. Det tystnar och så kommer det jag väntade på - det där frågande jamandet som betyder ungefär "Matte, är du vaken? Och är du det - varför går du inte upp direkt?". Det är bara att le och säga "God morgon, Molle". Efter en stund inser Molle att matte tydligen inte fattade riktigt, så han hoppar upp i sängen och klampar lite extra hårt på mig. Hittar han en tå tvekar han inte att anfalla direkt. Jag stäcker ut handen mot honom och försöker få honom att förstå att det är tidigt, men tydligen har han bestämt sig att nu sjutton ska matte upp, så han tar till ett säkert knep - hoppar upp i ett fönster och en blomkruka lägger sig lutande mot klockradion. Tänk att katten hittade det där fönstret..! Det tog över ett år innan han insåg att det finns ett fönster där, och jag trodde blomman skulle vara säker, men nu var det slut på den friden. Snabbt kommer jag i alla fall upp, räddar blomman och flyttar den till bokhyllan. Kunde Molle skulle han le nu - han fick ju upp matte!
Trött vandrar jag iväg till badrummet medan en pigg, vaken och lekfull Molle springer runt mig, och sedan fram till hallmattan där morgontidningen ligger. (Vore han hund skulle han säkert ta den i munnen och vifta på svansen).
När jag fällt upp toalettlocket är han runt benen på mig igen, gör en snyggt hopp - och misstar sig att toalettlocket är uppfällt, så han är på väg att göra en störtdykning ner i toaletten. Halvvägs ner får jag tag i honom. SÅ roligt ska vi inte ha..! Ska jag kanske ändå tillägga att det är något speciellt med den där katten? Jag har alltid trott att katter inte gillar vatten, men det stämmer inte på Molle.! Han tvekar inte att hoppa ner i badkaret efter att jag duschat och vattnet håller på att rinna ut.
Sedan vet han vad som väntar - frukost! Vi traskar iväg till köket, och medan jag diskar hans matskål leker han med vattentrålen. Sa jag inte att katten är tokig i vatten..!?
Efter frukosten, som den här dagen bestod av Whiskas' lax och rödspätta, ser han det som sin skyldighet att hjälpa matte igen. Efter att ha tackat för maten - som han gör på sitt alldeles speciella sätt genom att gå mellan benen på en - inser han att matte håller på att bädda rent i sängen. Hur kul som helst! Krypa in i det tomma påslakanet , jaga spöken (?) under täcket. Och sedan anfalla när man lyfter på det.
Efter hjälpen (!?) är det dags för en Pussipinne. Han bara älskar dem! Tyvärr är det den sista i påsen - vilket jag även förklarar - men naturligtvis finns en oöppnad påse kvar. I alla fall skrivs - under Molles vakande blick - Pussipinanr upp på whiteboarden.
Det har snöat mycket senaste tiden, och dagens nästa projekt är att sitta i fönstret och titta på den stora gula traktorn som skottar utanför. Hur spännande som helst!
Efter lite vila på hallmattan är det dags att äta lite - innan det är dags att vila igen.
Vem kan påstå att en katts liv skulle vara tråkigt? Molle är nog inte beredd att hålla med i alla fall.
|
Cim Efraimsson