Den främsta skillnaden mellan oss konservativa skribenter och de vänstervridna, är primärt träffsäkerheten i analysen. Oavsett om vi analyserar personer eller politiska företeelser, så har vi konservativa alltid en förankrad poäng i våra utspel. Det ger läsaren en stabilare grund att stå på, och en aura av trygghet sprider sig över auditoriet. Denna egenskap saknar socialisterna, och det gäller såväl demokratiska som nationella sådana.
Därmed kan också mina kritiker - som felaktigt i debatten kallat mig för nazist - lita på att deras slutsatser är som tomma slag i luften.
Som konservativ är man själva antitesen till en inskränkt nationalsocialist, och vi ser den intellektuella människan som en styrka i samhället. Man ska ständigt utvidga sin bokliga lärdom, och det är viktigt med språkkunskaper samt resor till utlandet.
Det har också klagats på att jag - likt övriga svenskar - säger negerboll och neger i debatten. Men har då inte mina kritiker lyssnat på ambassadör Arne Thorén (New York), när han rapporterade om negerkravallerna i Harlem Vem har inte hört Martin Timell å svenska folkets vägnar fråga: -"vad är det för fel med att säga neger?" Man kan åtminstone trösta sig med att vara den svenska majoritetens representant, vilket mina kritiker aldrig kommer att vara.
Sanningen är att mina kritiker ofta är rasister i praktiken, och de skulle aldrig ens prata med vare sig afrikaner, araber eller sydamerikaner. Men det gör jag!
Ragnhild Blücher, Adjunkt
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
Lars Nilsson
