 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Anna Nilsson
publicerad 8 jan 2003 kl. 11.11:
En helt vanlig natt på akuten
Syskonkärlek när den är som bäst.
Det finns många saker jag blir upprörd över, men vissa saker är värre än andra. Att sitta sex timmar på akuten med en syster som har ofantligt ont i ett knä efter det att knäskålen hoppat fram och tillbaka är precis en sådan sak. Jag och min mor var på lillebrors fotbollsmatch och hade väldans skoj, när telefonen ringer. Britt, som var den som ringde pratar med mamma och säger att Lena, min syster, hade fått hämtas med ambulans från sin fotbollsmatch (jag vet, mycket fotbollsspelande i familjen) och åkt in på akuten. Hon hade gjort illa knät och fått morfin på plats. Man behöver inte vara särskilt insatt i sjukvård för att fatta att om man får två doser morfin, ja då har man riktigt ont.
Det var nog tur att varken jag eller mamma var där hos henne, för hon skrek som en stucken gris, en väldigt snygg gris, men ändå, och varken min ömma moder eller jag skulle nog ha varit till särskilt stor hjälp, då vi har en förmåga att bli lite lätt hysteriska.
Dock grämer jag mig lite, för det visade sig att ambulansförarna var riktigt söta. *visslar oskyldigt*
Jag tänker inte ens ta upp det faktum att jag ville slå på ortopedläkaren som drog och tryckte i min systers knä så hon nästan skrek. Visst, jag vet att han var tvungen till det, men ändå. Min syster hade ont, och mina systerinstinkter sa till mig att någon orsakade henne smärta; kill!
Något som gör mig så ofantligt irriterad, och jag tvivlar på att jag är ensam om det, är att det tog sådan tid. Den sammanlagda tiden, inklusive röntgen, som läkare, sjuksköterskor och annat löst folk la ner på att undersöka syster, uppgick till ungefär 40 minuter, 50 max. Ja, det kom in en trafikolycka, och ja, jag har full förståelse för att den enda läkaren inte kan dela på sig, men herregud! 6 timmar! Effektivitet är tydligen inget högprioriterat hos Jämtlands läns landsting och jag blir bara så arg. Arg och trött.
Jag kunde inte låta bli att vara spydig heller, vilket jag skäms lite över. Dock var det svårt att vara tyst när läkaren ställde så uppenbart dumma frågor. Om en person ligger och kvider, flämtar och säger aj, aj, aj, måste man då fråga den personen om det gör ont? Är inte det ganska uppenbart? "Nej, hon låter så när hon njuter, pucko."
Nåväl, mor och syster har åkt in för att röntga knät en gång till, vi får väl se vad läkarna har sagt idag. Det verkar iallafall som att hon kommer att måsta sluta med fotbollen, och hitta nåt annat att sysselsätta sig med. Min förhoppning är att hon lägger på sig 15 kilo efter det här, så att jag, vid en jämförning, ser bättre ut.
Vadå, självisk? Jag satt faktiskt hos henne i sex timmar och led, medan hon fick knark insprutat i sig. Nån rättvisa måste det väl finnas?
|
