 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Monica H
publicerad 19 feb 2009 kl. 14.22:
En helt vanlig dag som lärare i en svensk skola
"Jag småspringer bort och lämnar en hög med papper på skrivbordet, sätter ifrån mig bandspelaren och tar en ny hög och springer tillbaka till lektionssalen.
VVVRRRÅÅÅLLLL!!!!!!"
Måndagsmöte: Föräldrar kommer med påtryckningar angående löss. De skulle vilja att ni lärare luskammar alla barn en dag och på så sätt kan vi kanske få ett slut på problemet.
I korridoren: VVVRRRÅÅÅLLL!!!
- Snälla, kan du sluta att skrika så. Man kan få Tinnitus.
VVVRRRÅÅÅLLL!!!!
I salen: God morgon. Nu ska vi repetera verbformerna.
- Fy vad tråkigt! Kan vi inte titta på en film istället?
- Nej, vi behöver gå igenom det här. Vi kan kanske göra något kul på slutet. Var nu tysta, ta av kepsen, Kalle. Sitt ner. Lyssna nu, det här är viktigt. Stäng av mobilen, lägg den ifrån dig, Lisa.
- Jag har ingen penna.
- Men Sven, du måste ha med dig penna till lektionen, det är det minsta vi kan kräva. Okej, titta här nu. Man gör såhär.
- Får jag gå på toaletten?
- Kunde du inte gjort det tidigare? Okej, gå.
Lektionen fortsätter någorlunda ostört och smidigt.
I korridoren:
- Har du ringt hem till Oskars föräldrar angående att han var borta i fredags?
- Ja, det visade sig att han hade tid hos frisören.
- Va, det är ju inte klokt! Men förresten, Stina då? Vad ska vi göra åt hennes matte? Hon behöver verkligen hjälp där, hon kommer nog inte att få betyg.
- VVVRRRÅÅÅL!!!!!!!
- Jag ska prata med rektorn så fort jag har möjlighet. Men han säger att det blir svårt att lösa. Vi har inga resurser, det kostar för mycket. Nej, nu måste jag springa. Jag har lektion om fem minuter. Kalle, sluta skrika sådär!
- Jag också. Vi får prata senare.
I korridoren:
- Vad ska vi göra idag? Kan vi inte sluta tidigare?
- Jag ska berätta det så fort jag kommer in i klassrummet. Gå in och sätt er ner så kommer jag.
Jag småspringer bort och lämnar en hög med papper på skrivbordet, sätter ifrån mig bandspelaren och tar en ny hög och springer tillbaka till lektionssalen.
VVVRRRÅÅÅLLLL!!!!!!
I salen:
- Kan vi inte få sluta tidigare? Kan vi göra något kul idag?
- Nej, inget kul. Bara tråkigt hela lektionen. Har ni gjort läxan?
- Vilken läxa?
- Okej, ta fram pennor, så ska vi ha ett litet förhör.
- Jag har inge penna.
- Men det ska du ju ha. Det är ju ditt verktyg.
- Jag hade en här på bänken men nu är den borta. Någon har snott den.
- Vad trist att sådant händer. Men. du får låna en av mig den här lektionen.
En halvtimme senare:
- Nu kan ni ta upp era böcker och läsa.
Fem minuter senare:
- Var nu tysta. Man kan inte läsa här inne.
Jag rättar prov samtidigt. Högen sjunker.
VVVRRRÅÅÅLLLL! I korridoren. Dörren till klassrummet öppnas.
- Vi har lektion här inne. Kan du vara tyst.
- Slutar inte ni nu? Vi har redan slutat. Jag ska bara lämna min väska.
- Nej, vi slutar inte ännu.
- Men, om de har slutat kan väl vi också???
- Nej, vi slutar om ett par minuter.
- Har inte ni slutat ännu?
- Okej, då slutar vi också.
Äntligen ska jag sätta mig ner och dricka en kopp kaffe!
VVVRRRÅÅÅLLL!!!
Hörs det mellan lektionssalen och personalrummet.
- Pelle, var nu tyst. Du kanske skulle börja sjunga i kören.
VVVRRRÅÅÅLLL!!!!
Kaffeautomaten är sönder står det på en stor lapp på automaten.
Jag får väl ta kaffe senare, då. Kanske på alla de där loven alla pratar om. De där långa, oändliga loven! Att man sen jobbar 45 timmar minst per vecka uppväger alla lov! Men det första lovet är om sju veckor. Fram till dess ska jag ha tre prov, rätta dem plus de andra 25 uppsatserna jag inte hunnit med, ringa Oskars föräldrar angående frisörsbesök och Kalles angående att han borde börja i kören med sina röstresurser, kalla in ett extraföräldramöte, lite utvecklingssamtal och så ska jag hinna med lite pedagogisk litteratur och hitta på några roliga övningar till mina elever. Men det finns mycket som uppväger allt det här: nämligen alla lov! Utan alla lov hade jag inte orkat med det här tempot. Tack och lov för lov!
P.S. Det finns mycket positivt att vara lärare också, men ibland kan det vara svårt att hinna se eller uppleva det. D.S.
|
Åke Askensten
