På hösten 1963 mönstrade 44-årige William Bailey av en båt i Göteborgs hamn. Hans legitimationshandlingar var förfalskade. Egentligen hette han Josef Malik, men på Interpol i Paris kände man till ytterligare sjutton olika alias, som han också brukade använda.
Båten kom från USA där Josef Malik avtjänat ett fyraårigt straff på beryktade San Quentin. Han hade kommit till Sverige för att genomföra Den stora kuppen. Befälet ombord hade bara goda betyg att ge honom: en exemplarisk sjöman, flitig, hård och orädd.
Trots bostadsbristen lyckade Malik ordna ett spisrum i rivningshusen i stadsdelen Annedal. Hyran var 30-40 kronor i månaden, vedeldning i järnspisen och torrdass på gården. Han blev så kallad blixtgubbe i hamnen, där det fanns jobb dygnet runt och ingen var särskilt nyfiken på vem man var eller kom ifrån.
I två år jobbade han dubbla pass, mer än 16 timmar per dygn. Han levde ofattbart snålt, unnade sig inga nöjen och lyckades spara över tjugotusen kronor. Vilket motsvarade två års löner för en normal hamnarbetare. En märklig bedrift, kan tyckas.
När det var dags för Den stora kuppen skaffade han en begagnad bil, lämnade Göteborg och styrde mot Örebro. Där tog han in på ett pensionat norr om stan. I Örebro låg Riksbankens lokalkontor perfekt placerat för en rånkupp: på en tom bakgata intill Slottet, med flyktvägar åt alla väderstreck.
Malik måste ha planerat kuppen länge, men det var en rätt underlig plan. Jönssonligan kunde knappast ha kommit på något originellare. Malik avsåg att växla sina egna pengar till två tiotusen kronors sedlar. På så sätt skulle kassören avslöja i vilken låda de stora pengarna låg. Malik skulle då hoppa över disken och rensa lådan. Lätt som en plätt.
Efter två veckors rekognosering steg Malik in på kontoret. I början gick allt efter hans plan, sedan sprack det. Kassören öppnade en låda och Malik hoppade över disken. Kassören som sett Malik stryka förbi på gatan flera dagar i rad var dock vaksam, han hann slå igen lådan varvid den låstes igen. Dessutom drog kassören sin pistol, varför Malik snabbt slet åt sig sina egna pengar, knuffade kassören åt sidan och försvann springande mot flyktbilen som stod parkerad på Stortorget intill.
På den här tiden var bankrån i Sverige ovanligt. Att dessutom ge sig på Riksbanken uppfattades som ett angrepp på samhället i stort. Stort polispådrag, alltså.
Någon mil öster om Örebro upptäckte en polispatrull en ensam man med en väska i handen, man stannade och frågade vad han gjorde där. Mannen förklarade att han plockade lingon. På den här tiden visste varenda polis när det var säsong för lingon och det var definitivt inte vid denna årstid. Dessutom fanns inga bärmarker i närheten. Mannen greps.
Under förhören var det inget snack om saken, Malik erkände omedelbart. Att han på statens bekostnad hade rätt till försvarare gjorde honom djupt upprörd. Ville absolut inte åsamka skattebetalarna några kostnader och vägrade därför använda advokat. Hans egna pengar var bevismaterial och dessa kunde han inte använda. Malik dömdes till fängelse i ett och ett halvt år plus utvisning efter avtjänat straff. Det låga straffet gjorde honom lika upprörd som rätten till försvarare på statens bekostnad.
"Ett och ett halvt års fängelse! För att råna Riksbanken! Vad är det här för jäkla land? Ett sånt klantarsle som jag själv borde banne mig spärras in på livstid!"
Det låga straffet förklarades bland annat med att Maliks "byte" från rånförsöket trots allt var hans egna pengar. Som han dessutom tjänat under sällsamt visad flit. Maliks utbrott kanske kan förklaras med att han var förbannad på sig själv. Så jäkla mycket jobb och försakanden helt i onödan!
I fängelset höll sig Malik för sig själv och ingen kommer ihåg honom längre, varken inom polisen eller inom kriminalvården. Han utvisades efter avtjänat straff.
Om Josef Malik, alias William Bailey, alias sjutton andra täcknamn, fortfarande lever är han idag 85 år. Och då skulle jag vilja träffa honom. Lyssna på hans berättelse, hur han tänkte, hur hans liv var och blev.
Misslyckande är nämligen intressantare än motsatsen. Dessutom var han den första riktigt internationella gangster i Sverige. Som kom till en helt annan idyll än landet vi bor i idag. Men där en bankassör ändå kunde vara beväpnad?
Roger Lord,
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
Roger Lord, 
