Medan IFK Göteborg hade svårt att hänga med i svängarna på Fredrikskans gräsyta, fanns en annan göteborgare i Kalmar, på Söderports minimala scen som det svängde desto mer om. Mr Bo and the Voodooers spelade två set inför en entusiastisk publik.
Mr Bo & the Voodooers bildades 1997 och består av Mr Bo (Carlsson) själv på sång och gitarr, Bo Hansson på hammondorgel, Roger Mörk på trummor och Lasse Mellqvist på bas, för kvällen förstärkta med Jan Fredriksson, saxofonist och Dan Warvne på trumpet.
Bo är en både skicklig och känslig gitarrist och hans influenser är många, däribland alldeles tydligt Albert King. Helt riktigt så förstärks attacken i hans spel av tumplektrumet. Bo Hanssons hammond ger en riktigt stadig botten, en hammond som får ta stor plats med feta slingor och elaka riff. Två blåsare av klass gör soundet fylligare och kommer allra bäst till sin rätt i de lite soulbaserade låtarna. Kompet är följsamt och tight, en trummis som verkligen spelar trummor i stället för att bara slå på dem.
Mr Bo spelar ingen nyskapande musik, långt ifrån, spellistan består mestadels av covers, men det är ändå en egen profil bakom dem. Mr Bo håller sitt gitarrspel strikt inom blueskonceptet för att plötsligt göra utflykter, han tänjer och bänder med sin gitarr och sjunger med en känslig röst. Själv är jag ändå mest svag för Bo Hanssons hammondslingor, min favorit den här kvällen blir därför deras cover på Green Onions.
En spelning i en liten lokal gör att kontakten med publiken blir direkt, i set två tänder det till på allvar, Mr Bo ger sig ut bland publiken och spelar, publikfrieri, självklart, och vi i publiken älskar honom. Det är precis så här blues skall vara, trångt, varmt, svettigt och här och nu.
Stefan Whilde
