Emma såg att lägenheten verkade tom och öde när hon klev ur sin lilla röda bil, och tänkte precis ta upp sin mobil för att kolla var Stefan höll hus. Carolina skulle läggas om en kort stund och han borde veta vid det här laget att lillstumpan var en mycket envis unge som inte alls hade någon lust att sova.
Irriterat grävde Emma i väskan som innehöll både det ena och det andra. När hon inte hittade mobilen beslöt hon sig för att gå in istället och vänta in sin lilla familj.
De tre trappstegen upp till ytterdörren togs i ett enda skutt och lite lättare till mods plockade Emma fram nyckeln som hängde i en rem runt halsen. Lägenheten var kolsvart, och hon tryckte på strömbrytaren för att se. Emma hängde upp de svarta högklackade skinnstövlarna på sin plats och kollade så att banden till knäppena var rättvända. Stefan kallade Emma perfektionist och sade om och om igen att hon skulle slappna av och inte vara så noga jämt, men Emma gillade ordning.
Hela hennes barndom hade inneburit kaos, och den alkoholiserade modern hade ofta glömt ge sina barn mat och kärlek. Emma tänkte på sin pappa som dött när hon varit tio år och saknade honom.
Hon tryckte ned handtaget på dörren till vardagsrummet och grubblade på vilken bok hon skulle läsa.
Inne i rummet brann det i öppna spisen och hon fick en vägg av mjuk värme mot sig. I varje fönster står små ljuslyktor i klara färger och brinner. På borden har någon placerat små öar av ljus på vita tallrikar och lagt röda rosblad runtom. Ett litet leende börjar växa över hennes läppar och så fort hennes ögon vant sig vid mörkret ser Emma en svart gestalt komma emot henne.
"Hej gumman. Välkommen hem." Stefan nästan viskar orden, och när han kommit fram till Emma pussar han henne i panna och tar hennes hand för att gå fram till den stora lammskinnsfällen som ligger framför brasan. "Men? Vad? Var?" Hon är full av frågor men tystas av två fingrar som läggs över hennes mun. "Slappna av, bara var, tänk inte, prata inte." Stefan plockar upp en svart sidenscarf som legat på golvet, och ber henne med en handrörelse att vända sig om. Emma gör som han säger med blandade känslor och undrar vad allt skall mynna ut i. Sex? Massage? Hon tänker på alla kärleksromaner hon plöjt igenom, och alla otal gånger just den här scenen lästs med pirrande underliv.
Stefan vände varligt runt henne och sade viskande "Lägg dig ned." Den flammande brasan dansade och rörde sig i knyckiga rörelser åt höger och vänster för att stundom söka sig uppåt. Ljuset från den mjukade upp Stefans kantiga ansikte, och de blå ögonen glittrade av bus. Den svarta pupillen täckte nästan hela irisen och han var mycket upphetsad. "Vänta här!" Med ett språng lämnade Stefan hennes kropp och hon hörde honom öppna kylskåpet. "Ligg kvar! Jag kommer snart!" ropade han lågt från köket med skratt i rösten.
Emma hörde hans fotsteg och förstod att han var tillbaka. "Jag har en liten överraskning till dig." Stefan klädde av henne plagg efter plagg och smekte med jämna mellanrum den vita huden. Emma njöt av hans närhet och innanför sidenet blev de grönblåa ögonen nästan svarta av åtrå.
När bara trosorna återstod lämnade hörde hon honom öppna en påse med ett ritschande och han lade något kallt och sött mot hennes läppar. "Mmm vindruva." De kysstes hett och ivrigt. Hon sökte hans kropps buktningar och nuddade vid hans stolthet som hälsade. "Jag tror att herrn är lika upphetsad som mig." Hon skrattade mjukt och fortsatte sin trevande färd över hans kropp. "Hans mun sökte hennes och mellan tänderna hittade hennes tunga något som stang till. "Nä, inte sådant. Det är inte gott. Ge mig något annat." Han spottade ut det han hade i munnen och tog leende upp en röd mjuk frukt som smakade sommar. "Mmm jordgubbar. Nu saknar jag sommaren. Apropå det. vad skall vi göra på semestern? Carolina och jag." Stefan tystade henne med ett finger på läpparna. "Sch, njut nu istället."
Emma tystnade och koncentrerade sig på sin egen njutning. Hon hörde honom plocka upp något i metall från golvet och fick strax efter något kallt och nästan flytande in i sin mun. "Mer!" Emma gapade stort och fladdrade med tungan. Stefan lade sin mun emot hennes och stoppade in sin kalla tunga. De kysstes en lång stund och hans hand letade sig nedåt mot hennes troskant. Med ett ryck drog han ned de vita spetstrosorna och stoppade in sitt ena finger i hennes hemliga krypin. Andningen på honom blev intensivare och de korta andetagen hördes som små pustar i mörkret. "Jag älskar dig Emma." Rösten var hes av rörelse och små svettdroppar syntes i hans panna. "Jag älskar dig så att det gör ont." Orden flämtades fram och hon kände kroppen göra sig redo för honom.
Plötsligt tändes ljuset på övervåningen, och Carolinas femåriga röst hördes. "MAMMA! Jag är törstig." Hennes bara fötter sprang snabbt nedför trappan och närmade sig vardagsrummet.
Panikslaget slet Emma av sig sidenscarfen och letade förtvivlat efter sina trosor. "Här!" Stefan skrattade åt hennes letande och höll upp det eftertraktade bytet mellan sina fingrar. Han lindade in sin underkropp i hennes tröja och satte sig sedan helt cool och käkade ur glasspaketet. "Äter ni glass? Gud vad fuskigt. Jag vill också ha." Carolina skyndade sig in i rummet och placerade sig i Stefans knä. "Fryser inte du mamma? Du brukar ju säga åt mig att inte springa i bara trosorna för att man kan bli sjuk." Hon vände sig till Stefan igen och gapade. "Mer pappa! Mer! Det var jättegott!"
När glassen var slut reste sig Caroline och gnuggade sig i ögonen. "Nä nu måste jag sova. Jag är jättetrött!" Och med de orden lämnade hon rummet, gick uppför trappan och kröp i säng.
När Stefan och Emma kom upp till hennes rum hörde de på andningen att hon somnat.
Anitha Östlund, ordälskande, jobbsökande, fantasirik kvinna på 45
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
