Det är den 1 december 1955. Cleveland Avenue i staden Montgomery I Alabama, USA. En 42-årig, späd och lågmäld liten kvinna, Rosa Parks, som jobbar som sömmerska kliver på bussen. Hon har ont i fötterna och vill komma hem. Litet senare kliver en vit man på bussen. Han tittar sig omkring, ser att säterna på den "vita" delen i den segregerade bussen är fullsatta. Han vänder sig då mot platserna där de färgade sitter och får syn på Rosa Parks. Han kräver att hon ska resa sig för att han ska få sitta. För så är de gällande lagarna. Men Rosa vägrar.
Efteråt lär hon har sagt att hon bara blev så trött på att alltid vika undan den där dagen och att böja sig för orättvisan. Hon fängslas och får 14 dollar i böter. Men hennes vägran är större än vad som hände. Rosa är visserligen sekreterare i medborgarrättsrörelsen NAACP men det innebär inte att hon, i 1950-talets sydstater undslipper repressalier och mordhot för sitt tilltag. Både hon och hennes man förlorar sina arbeten. Till sist tvingas de flytta från Montgomery för att undslippa mordhoten.
Rosas vägran att resa sig på bussen kommer att gå till historien som ett av de modigaste exemplen på civilkurage. Den utlöste en 381 dagar lång bojkott av de lokala bussarna. I täten för de växande protesterna gick en då 26-årig Martin Luther King Jr. Svarta taxichaufförer skjutsade andra svarta resenärer till priset av en bussbiljett.
Och övermakten fick slutligen ge sig.
Den 13 november 1956, slog Högsta domstolen fast att segregation inom kollektivtrafiken var ett brott mot konstitutionen. Tack vare en ensam kvinnas mod. Rosa Parks var inte den första utan bara en i raden som vågade utmana segregationslagarna. Oräkneliga andra svarta amerikaner, kända och okända hade trotsat rasismen. Gemensamt för alla är att de vågade visa civilkurage mot det som var fel i samhället.
Rosa Parks kom att bli symbolen. Hon fortsatte att engagera sig för de svartas rätt och blev en inspirationskälla för många, under ett halvt sekel. Hon blev 92 år, dog stilla i sömnen den 24 oktober.
Världen skulle behöva fler som Rosa Parks.
Ninna Bengtsson,
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
Stefan Whilde
