KROPP & SJÄL
Artikel av Birgitta Stiefler publicerad 5 jun 2010 kl. 19.09:

En dag i början av Juni

Efter mörker kommer oftast ljuset tillbaka, och man känner att livet trots allt är rätt så ok.

Sourze skapas av läsarna - Skriv en egen artikel! - se vilka som redan gjort det

Det har varit en av dessa dagar då livet stannat upp. Efter att ha haft hjärtat någonstans i närheten av ett ställe det inte ska vara på så har tiden idag gjort en paus. Rapsfälten utanför dörren har sakta böjt sig mot öster i västanvindens framfart och syrenernas doft nådde mig på vägen mot och från. Grillen som blivit något skamfilad under vintern togs fram och fick stöttningshjälp av två tegelstenar. Köttet blev lite bränt och skratten avlöste varandra när vi insåg hur rökfyllt huset hade blivit. Vi åt i den sakta nedåtgående solen medan det röda vinet fann sin väg ner genom strupen.

Det var en dag då mungiporna åkte upp för att livet gjorde vad det kunde för att göra mig tillfreds medan vi köpte en glass och satte oss på Lomma strand för att inspektera försommarvattnet. Det blev ett kallt konstaterande att arabiska sjöns vatten var varmare och mer behagligt än dessa nordliga breddgraders. Men solens strålar värmde min bara axel och samhörigheten som varit på drift ett tag lockade även tillbaka den inre värmen.

Jag håller andan denna försommardag för skrattet kan så lätt hamna fel och kvävas på sin väg ut. När jag hör Cornelis sjunga mig en sång från svarta högtalare börjar min kropp sakta röra sig och jag önskar att en partner hade bjudit upp till en salsa och landat en kyss på min bara hals, men jag dansar än så länge med den osynliga mannen och njuter av det som klockans tystnad gett mig innan den börjar ticka igen.

En försommardag i juni 2010 när allt kunde ha blivit så fel, men då inre längtan efter vishet fick världen att stanna upp och Salem al Fakir sjunger "keep on walking". Det är just det livet går ut på. Att fortsätta gå även om livet visar sig från sin aviga sida och vi inte för tillfället har förmågan att vända på stenen. Vi gör det i små pauser och stunder som vi lagrar inom för att plocka fram när stenen verkar orubblig.

Huset är just nu tomt förutom katten Oscar som lagt sig bredvid mig och väntar på att jag ska göra mig färdig för nattliga andetag. Än är det inte helt mörkt och min bästa tid är nu. Jag suger åt mig av livet jag så längtat efter när mörkret och kylan fick nära och kära att trilla igenom. Nu är vi här, i morgon är en ny dag och jag vet att jag aldrig utsätts för prövningar jag inte klarar av. Ett sorglig och glatt konstaterande som gör att livets passion viker av men ändå håller sig parallellt.

Birgitta Stiefler, sjuksköterska med kärlek för orden

Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook

SENAST IN

KROPP & SJÄL

Foto: Privat

Det självklara är inte alltid självklart
Mina barn har fått den villkorslösa kärlek som borde vara en rättighet för alla människor.

Birgitta Stiefler

KROPP & SJÄL

Foto: flickr/Matei D (BY CC 2.0)

Relationen mellan barn och föräldrar är värd att kämpa för
Vi älskar våra barn, men problemet är att barnen inte alltid förstår det.

Pia Isaksson

KROPP & SJÄL

Foto: flickr/Will Clayton (BY CC 2.0)

Börjar jag bli en gubbe?
Om man lyssnar på samma radiokanal som sina barn, då kan det väl inte vara så illa? Jag kan ju till och med texten till låtarna ibland.

Angus Liddell

KROPP & SJÄL

Foto: flickr/Katie Tegtmeyer (BY CC 2.0)

Biverkningarna av p-piller är katastrofala
Tillsätter du kroppen ämnen som inte ska vara i ditt känsliga system, så måste det förr eller senare bli biverkningar.

Pia Isaksson

KROPP & SJÄL

Foto: flickr/KRO-media (BY CC 2.0)

Och han föll för ett leende
Ett enda leende kan lysa upp hela världen för en människa. Tänk er vad tio leenden kan göra. Tänk er vad hundra leenden kan göra. Eller tusen!

Johnny Johnsson

KROPP & SJÄL
När farsan dog i steget
Det är en märklig känsla att förlora en förälder. Man har, i bästa fall, två försök att hinna vänja sig. Det gör man inte.

KROPP & SJÄL

Foto: flickr/Nina Matthews Photography (BY CC 2.0)

Tänk om jag kunde säga "tänk när"
Jag skulle vilja skriva om förlusten av ett barns stolthet. Jag vill skriva om en krossad dröm. Jag vill skriva om en av de gånger jag gett upp.

Stefan Whilde

Regina Németh

flera

OM DENNA ARTIKEL:

Om skribenten
Birgitta Stiefler

Publicerad:
5 jun 2010 kl. 19.09

Skriv ut artikel

990 Läsare:

Dela:

Betyg: 4,3 / 3 röster

FLER ARTIKLAR OM SAMMA ÄMNE:

En melodi från igår
Sunny Börjesson

Ljusglimtar och mikrokaos
Birgitta Stiefler

De namnlösa hjältarna
Michael Delavante

Grannar och lärdomar för livet
Angus Liddell

En släng av cancer ska väl en tjej tåla?
Lennart Lundwall

DE SOM HAR LÄST DENNA ARTIKEL HAR OCKSÅ LÄST:

Sanning?
Birgitta Stiefler

Tuschpennor i plastpåsar räddar inte världen
Charlie Söderberg

Inte mitt mörker
Birgitta Stiefler

FLER ARTIKLAR I SAMMA KATEGORI:

Det självklara är inte alltid självklart
Birgitta Stiefler

Relationen mellan barn och föräldrar är värd att kämpa för
Pia Isaksson

Börjar jag bli en gubbe?
Angus Liddell

FLER ARTIKLAR AV SAMMA FÖRFATTARE:

Ljusglimtar och mikrokaos
Birgitta Stiefler

Det självklara är inte alltid självklart
Birgitta Stiefler

Vi möts i mörkret
Birgitta Stiefler

Avancerad sök...

Förstasida Skriv på Sourze Om Sourze > Dagens kommentarer Sourze forum ny Politik & Samhälle Näringsliv Sport Media Kropp & Själ Sex & Kärlek Skönhet & Mode Kultur & Nöje Mat & Dryck Resor Litteratur & Poesi Illustratörer

Vår idé Så här funkar det Publicistiska regler Frågor och svar Kontakta Sourze Användarvillkor Wap

	Fredag den 10 februari 2012	Ny användare \| Logga in