Mitt hopp..min tanke..kan så lite..grammatik..teknik. Skriver..baklänges....ja ibland..medvetet..ibland..inte. Men..skriver..för..rytmik..musik..allt..skall..flöda..på. För..jag..är..kanske..en..dåre..ändå..som..tror, att..ord..skall..förändra..något..då ! Ta..inte..ifrån..mig det - detta hopp. Det..måste..få finnas..kvar.
Jag måste ha känslan av att, det alltid finns något gott - att kämpa för. Jag ser världen igenom en TV-skärm..så....så... lätt..att ge upp..vill..inte..tro :
Att vi är oförmögna till att förbättras. Att det är bestämt..en inneboende fastbunden realitet. "Vi blir aldrig bättre". "Vi kommer alltid fortsätta slåss". Förstöra..moder..jord..en slags medfödd..oförmåga ! En självförstörande mekanism - m ä n s k l i g h e t e n !
Jag måste vägra detta synsätt.
Varför ? En sådan tanke förgör ju mig ! Den slår ner mig. Mitt inre säger då "NEJ !" Det finns ingen ljusning som jag kan se.
Men en dåre bryr sig inte ! Han skriver på..i luften., om det skulle bli så.
Två rulltrappor som båda rullar ner. Han fortsätter ändå att försöka - gå upp. Så det så !
En dåre jag förblir ! En stolt sådan minsann ! För hoppet håller jag ömt och hårt - i min famn. Försök ta det ifrån mig - detta kan ingen - det går ju ej att resonera med en - DÅRE ! - eller hur ?
Språkpolisens sirén ylar på ! Måste sticka - hej då !
Jörgen Ekström, Poet ?
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
Kjell Ekborg