 |
Artikel
av Angus Liddell
publicerad 3 dec 2011 kl. 06.00:
En Idol-stjärna föds
Angus Liddell häpnar över idolernas talang och mångsidighet när det drar ihop sig inför final.
Äntligen fredag och Idol. Vem tusan ska det bli som går vidare när alla är bäst. I kvällens Idol fick varje tävlande varsin låt, som skulle få dem att glänsa, och varsin låt som skulle vara en utmaning. Juryn väljer låtarna, and that's it.
Först ut var Robin med "Dedication to my ex", snacka om att glänsa när tillfälle ges. Robin är absolut i sitt rätta element och vi ser här en framtida stor artist, som är på väg att hitta sin genre. Om han nu kan stanna vid en, grabben är mångsidig. Absolut en Idol.
Hade detta varit ett nummer i ett framträdande på proffsnivå, hade givetvis koreografin suttit och med den hade jag gärna betalat för en biljett.
Utmaningen blir låten "Love is gone". Ja, vad kan man mer säga, trots att det är en utmaning, är det helt klart på proffsnivå. Detta är underhållning av klass och det känts verkligen som fredag här i vardagsrummet. Idol är det enda program där jag och min fru är överens om var ljudnivån ska ligga på, och den är hög liksom klassen på underhållningen. Bard säger att han varit hård mot Robin för hans eget bästa. Nja, jag vet inte om jag köper det. Visserligen skulle det tillrättalägga min bild av Bard sedan tidigare som intelligent och saklig, men kan vi förlåta honom så lätt?
Glänsalåten för Moa är "Torn", återigen ett klockrent val av juryn. Dem kan sin bransch, ingen tvekan. Ut kommer Moa och ger oss med sin underbaraste röst känslan av att någon gråter, och nästan vi med henne. Jag har blivit bortskämd med att få höra henne varje fredag, och ikväll tar det slut när Moa blir trea. Men det känns fel att rangordna dessa fantastiska ungdomar, de är alla bäst.
Som utmaning får Moa "Wherever you will go". Vad hade jag förväntat mig annat än att gråtsträngen skulle dallra som vanligt. Men istället får denna utmaning Moa att glänsa. Dem som inte känner att de skulle kunna följa henne varsomhelst, som texten säger, är helt enkelt omusikaliska och okänsliga. Tacka internet för att jag kan få höra Moa sjunga närsomhelst på dygnet. Tack Moa för ett fantastiskt stycke musikhistoria ā la 2011 att vårda i framtiden - bamsekramar från mig.
Amanda la Fondell, hur fantastisk är inte denna lilla späda jänta som så fort hon äntrar in på scen får oss alla att gapa, uppleva, le och skratta. Jag hoppas att inte för många utländska talangscouter sett henne för då drar hon snart iväg till något annat land, väldigt snart. Juryns val av glänsalåt "It's oh so quiet" visar verkligen på deras stora kunskap om musik. Här får Amanda utlopp för alla sina talanger och tro mig, Norma Jeane Mortenson satt på ett moln och log ikväll, a star is born. Och tack Amanda för avslöjandet av hemligheten med hur man får Bard berörd, hemligheten heter Fondellska.
Utmaningen "Raise your glass" blir istället för en utmaning ännu ett erkännande av Amandas mångsidighet, sittandes på domarbordet och sjungande så avslappnat och underbart för att sedan hoppa upp på scen och ge oss fullt ös igen. Ja, Amanda jag ser garanterat fram emot nästa fredag och flera med mig.
Den största utvecklingen hittills i Idol står dock Laila Natali Bagge Wahlgren för. Ni har kanske hört att kvinnor har mindre organ än män för att de ska kunna vara havande. Men så är inte riktigt fallet. Det är nämligen, enligt mig, så att när barnet väl fötts krävs det extra stor plats för hjärtat som nästan fördubblas i storlek i mamman eftersom det går upp för henne hur fantastiskt livet är. Även för att kunna rymma all den kärlek som finns för barnet, vilket skett med Laila framför våra ögon. Hon har fått en glimt i ögonen, som gör mig glad och den kallas för kärlek till livet.
Final på fredag and I just can't wait!
|
