Skriv idag om: Estelles dop och monarkin | Skyways konkurs | Andrahandsuthyrning mot bostadsbrist Börja här!
MEDIA
Artikel
av Kim Lund
publicerad 26 feb 2006 kl. 00.00:
Elitlistan bara ett experiment?
Att folk snackar skit under filosofisk täckmantel är inget nytt. Men den där Elitlistan låter bara för tragisk. Särskilt då folket på listan är de som hånas mest av alla. Av Alexander Bard själv.
Visst är det lite sorgligt att skumma igenom namnen på den där listan. Nu är jag inte tillräckligt kulturellt bevandrad för att sucka åt rätt namn, men min lilla värld blir likväl förundrad över namn som Quetzala Blanco, Per Sinding-Larsen, Mikael Tornving, Daniel Sparr och förstås folk som Anna Kinberg Batra och Olle Wästberg för att de är politiker. Och än sorgligare blir det förstås av att allihopa, hävdar de, är med på listan för att diskutera filosofiska teorier. Gud så patetiskt. Trams- och flamsfantasterna från 100 höjdare, Filip och Fredrik, erkände i alla fall att de skvallrat lite dåligt i listan på sistone. Alltid något. Och Fredrik Virtanen passar ju in på vilken mejlinglista som helst.
Men vad ingen verkar ha tänkt hittills är att de stackars elitarna bara verkar vara försöksdjur i ännu ett sociologiskt experiment signerat det rödlätta geniet Bard.
Som med de flesta genier vet man aldrig riktigt på vilken sida av galenskapens gränslinje Bard rullar mustaschen - och det faktumet utnyttjar han till fullo. Med entusiasm och till synes otämjlig hängivenhet hetsar han fram ömsom skojfriskt, ömsom hatiskt innehåll på sin lista. Och alla tycks hänga på. Jag tvivlar inte på att det skrivs en massa intellektuellt stimulerande epos på den där listan, men alla fattar ju att det inte är intellektet som anhängarna primärt vill stimulera.
Alla begriper väl också att Mustafa Can, som avslöjade listan minst tio år efter att den egentligen avslöjades, gjorde sitt yttersta för att få Alexander Bard att framstå som en ondskans despot som demoniskt driver en kulturelit med Oidipuskomplex mot maktfullkomplighetens korridorer. Men Bards horder (nåja) gör ett precis lika fatalt försök att få det till att verka som om det var det enda Mustafa Can var ute efter. Att det handlar om det där andra. Att stärka yrkesrelationer och bla bla bla.
Lägg av. Tornving (på listan) och Alsing (på listan) är skvallerkåta. Precis som Jonna Berg (på listan) och alla andra för den delen. Men även om snasksnack aldrig är OK oavsett om man är känd eller inte så är de väl egentligen inte värre än alla vi andra som fläskar på och drar överdrifter om firmafesten under lunchrasterna.
Dock så finns det de som tycks veta lite bättre eller åtminstone ger de sken av det. Som kräks på Paradise Hotell tittare, fnyser åt Ace of Base comebacker och skakar på huvudet åt Fame Factory freaks. Som skyr nakenchocker, bröstkatastrofer och Daniel Nylén (även om han kanske också är med). Och det där tror jag Alexander Bard - i all sin lekfullhet - tycker är hysteriskt roligt. Folk som vet bättre alltså. Som innerst inne är lite ELIT i sina egna ögon. Lite fina. Som han själv typ.
Så Alexander Bard, uppfinningsrik och nyfiken som han är, knackar ihop en mejlinglista och bestämmer sig sedan för experimentera lite med Sveriges mest ansedda tyckare och starkaste mediepersonligheter för att se hur de reagerar om man först kittlar deras elitnerv och sedan skruvar upp voltmätaren betydligt och stöter till med chockpåstående som att det vore kul om Martin Timell vore pedofil.
Att ingen reagerar är tydligen svaret. "Det är på skoj, men inte alla förstår sig på humorn på listan" hävdar någon på listan. Nej, precis. Det är nog det de inte gör. Precis som Mustafa Can tydligen inte fattade det roliga i att bli hotad efteråt. Så på skoj är det alltså.
Jag förstår att Bard skrattade hela vägen till shortsfabriken igår. Experimentet är ju en succé! Han får själv ännu större spelrum för nya hyss, och alla på listan har känt sig lite viktigare fast de egentligen mest varit med för att bevisa att vilken samling individer som helst enkelt kan stöpas om till en sorglig mobbningspöbel med hjälp av lite elchockshumor och elitism. Insidersnusket fick Alexander på köpet.
Detta scenario är förstås bara ett av flera möjliga, men det är det scenariot man liksom hoppas på. Alexander Bard är en alldeles för positiv fläkt i tråkiga lagomsverige för att man vill tro något annat. Alexander Bard var för tusan med och startade den geniala idéfabriken interesting.org tillsammans med idémäklarna Fredrik och Teo Härén. Inte längtar väl han egentligen bara desperat efter att platsa i finrummet och få småljuga tillsammans med de andra coola killarna och tjejerna?
Nej, han var nog mest bara lite snaskkåt och barnsligt nyfiken på hur lågt man kan få även den mest filosofintresserade chefredaktör att sjunka. Riktigt lågt tydligen.
Annars får Kjell Alinge (på listan) gärna riva av lite fler skojfriska pedofilskämt om kollegor i sänding så vi andra också kan få uppleva hur roligt det där egentligen är.
Kan man få komma med på listan nu?
Hälsningar från någon som läser Slitz enbart för de insiktsfulla artiklarna.
Ärligt.
Kim Lund, Alltid rätt till en åsikt. Men inte alltid rätt åsikt.
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
Många svenska föräldrar har följt Anna Wahlgrens råd om barnuppfostran
