Skriv idag om: Estelles dop och monarkin | Skyways konkurs | Andrahandsuthyrning mot bostadsbrist Börja här!
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Johannes Forsblom
publicerad 18 mar 2011 kl. 08.29:
Ejdeholm vilse i den liberala pannkakan
Erik Ejdeholm har skrivit artikeln "Konservatism på frammarsch" här på Sourze, men faktum är att Ejdeholm har blandat ihop korten. Han står egentligen för en liberalism som fantiserar om att den är konservativ.
Den sanna konservatismen bygger på tanken om försiktighet - det handlar om försiktiga och stegvisa förändringar och om respekt för den sociala ordningen, inklusive respekten för statens legitima auktoritet. Men den falska konservatismen, som Ejdeholm företräder, ser samhället som en samling av individer där individuella rättigheter och individuella friheter är de högsta dygderna.
Samhällsgemenskapen i Ejdeholms falska konservatism existerar bara för att fria individer väljer att tillhöra att eller att inte tillhöra den. Samhället ses inte som en organism, utan som en grupp av individer som frivilligt har bildat en gemenskap genom ett socialt kontrakt där statens främsta uppgift är att värna det sociala kontraktet. Statens främsta uppgift är att upprätthålla lag och ordning. Men det betyder i praktiken att staten sitter på åskådarplats, eftersom om staten växer betyder det att individens frihet minskar enligt liberalismen.
Erik Ejdeholm har i själva verket antagit protestantiska tankar om individualismen som inte har någon grund i sann konservatism. Ejdeholm är en slags "wannabee konservativ" men ingenting i hans artikel är egentligen konservativt. Han talar i själva verket om en politisk liberalism som är en tanke som den katolska kyrkan alltid har kritiserat.
Den katolska socialläran har alltid sett samhället som en organisk helhet, inte enbart som en samling av individer och i den sociala ordningen placeras staten högst upp i samhällsgemenskapen men dess främsta uppgift är att värna om det gemensamma bästa.
Den katolska socialläran hävdar att staten är skyldig att ta hand om de fattiga och sjuka och att främja ekonomisk rättvisa, men kyrkan kritiserar samtidigt alla statliga intrång i det privatekonomiska livet som ses som ett hot mot individens frihet och gemenskap. Socialläran hävdar att kapital och produktionsmedlen inte får koncentreras i händerna på ett fåtal, vilket ofta leder till förtryck och utnyttjande av arbetarklassen.
Den katolska socialläran hävdar att marknaden inte alls är synonym med rättvisa och många påvar har fördömt den oreglerade fria marknaden. De har krävt att staten ska gå in för att skydda arbetstagarna och de fattiga från orättvisor och de har kritiserat den fria marknadsliberalismen för att vara lika giftig och farlig som den socialistiska kollektivismen.
Den sanna konservatismen (som Erik Ejdeholm inte har förstått) stöder det gemensamma bästa genom solidaritet. Den sanna konservatismen vill skydda de svagare i samhället, särskilt genom generösa sociala program och genom en stark lagstiftning för arbetsmarknaden.
Det är detta som är sann konservatism. Dessa regler och skyddsnät har införts för att återställa vissa moraliska regler i det ekonomiska livet men som har trampats ned av den individuella liberalismen. Statens existensberättigande handlar om att förverkliga det gemensamma bästa och att agera för ekonomiska frågor som rör det gemensamma bästa.
Men liberaler, som är wannabe-konservativa, vill minska statens roll i ekonomiska frågor, samtidigt som de inte har några problem med statliga intrång när det gäller lag och ordning, eller att utöka försvarsbudgeten och att reglera den allmänna moralen. Denna filosofi är inte bara inkonsekvent, den är direkt farlig! Liberalismen har länge ansträngt sig för att minska statens inflytande över det ekonomiska livet men samtidigt har de velat öka statens roll för lag och ordning och målet är att försvaga det sociala skyddsnätet. Men deras tillvägagångssätt går stick i stäv mot begreppet klokhet och visdom som kan leda till stora sociala störningar.
Den falska konservatismen som Ejdeholm företräder har antagit en populistisk riktning: att sänka skatterna för alla som jobbar enligt arbetslinjen. Men detta förkroppsligar det allra värsta i en pöbelmentalitet, nämligen att medborgarna inte tjänar på det gemensamma bästa. Men det är viktigt att veta att detta inte är sann konservatism. Låt oss inte förblindas av en falsk konservatism som har gått vilse i den liberala pannkakan.
