 |
KULTUR & NÖJE
Artikel
av Tomas Engström
publicerad 20 jul 2010 kl. 06.00:
Eh, vadå strimmat?
Installationen av Spotify blir klar och jag skriver nervöst in ett artistnamn där det ser ut att passa. "Anders Widmark", honom känner jag, genom musiken alltså - jag har aldrig träffat honom. Det funkar!
Långa listor av härliga titlar rinner framför mig, nu blir jag alldeles intill mig eller vad det heter. Jag pausar mig själv ett tag och tänker efter, hur ska jag göra med dessa fantastiska möjligheter? Behärskning är ordet sa Bull. Nu ska jag göra en egen samling, en perfekt, innan jag börjar lyssna. Katten ylar bredvid mig, vill ha mat eller vatten eller gå ut på balkongen eller bara störa mig rent allmänt. Jag har aldrig varit så lite djurvän som just nu, men skonar dess liv och stänger in den i köket.
Anders får komma först förstås, hans tolkning av toreadorarian ur Carmen är oslagbar, och så har han en egen version av Cornelis Wreeswijks "Feilicia adjö" som passar perfekt efter det. Jag blundar och ser textens bilder framför mig, otäcka, men musiken kittlar utefter ryggraden.
Vad härnäst? Melody Gardot, som jag minns från TV där hon stapplade fram med sin käpp. Hon sjunger naturligtvis "Ain´t no sunshine" och trumpeten håller med henne fullständigt, allt är skit men musiken kan trösta.
Vilken chock det blir då Electric Ibrahim omedelbart drar av "Funkorific", jag tror att fröken Gardot kastar käppen och jazzar med, men jag blundar igen och ser grabbarna på scenen. Fan vad de svettas! Ett glas öl till denna musik och jag ser allt möjligt för mitt inre öga, det är en lång låt så alkoholen hinner gott och väl trixa med mig. Men det är skönt!
De kommer från Danmark, de jazziga gossarna. Och Dingding Sa kommer från Kina. Jag behöver inte öppna ögonen mellan låtarna trots att de är så olika. Hennes "Mantra" målar upp ett landskap som jag skulle kunna stanna i för evigt.
Det knakar i väggen, det är Billy Idol som fortfarande vill vara med och han är sur för att jag inte tar med honom i min lista. Men Billy, du gifte dig för mycket länge sedan, det var ett White Wedding vill jag minnas. Ta nu hand om frugan och låt mig lyssna i fred.
|
