 |
KULTUR & NÖJE
Artikel
av Mikael Vasara
publicerad 6 maj 2009 kl. 11.16:
Ebbe the Movie gav ingenting mer
"På ytan tycks det som att man gått till botten med Ebbe Carlsson, men sanningen är att vi står och tittar i Ebbes skyltfönster, men vi får aldrig gå in i hans affär."
Ebbe the movie. Vad tillförde den? Ingenting, ingenting.
Om jag ska leverera ett scoop om Ebbe Carlsson, så är det att han dog ensam på sjukhuset, det fanns inga vänner där med honom. Han dog ensam, sorgligt tråkigt. Ändå vill media göra gällande att han dog "tillsammans med sina vänner", bara för att han dog på avdelning 54 på Huddinge Sjukhus.
Nå, varför är det viktigt? Jo, av den enkla anledningen att media vill dramatisera och göra Ebbe Carlssons liv till en dokusåpa, för att använda en anakronism. Dokusåpor fanns inte på den tiden. Ebbe Carlsson har varit SAP:s stora locket-på-snubbe, så för honom var det helt självklart att han var den förste och störste privatspanaren i Sverige efter Palmemordet. Och om den affären får vi inte veta mer i filmen än att han var initiativtagare och att hans kompisar inom polisen inte var så intresserade av att ta ansvar för sitt handlade. Visserligen blev de avsatta, men inte så mycket mer.
Ebbe och Hans Holmér var de som skulle utreda sjukhusaffären i Göteborg, när man trodde att SAP spionerade på anställda, trots att det var förbjudet enligt grundlagen, det vill säga - politiska partier får inte agera som privatspanare när det gäller politiska åsikter hos folket. Detta ändrade man sedan till att det var SÄPO som hade utfört operationen emot de anställda.
Ebbe Carlsson har faktiskt haft ett sorts politisk uppdrag, som pressansvarig för bland andra Lennart Geijer, mest känd för den så kallade Geijeraffären där det framkom att han haft en älskarinna. Det i sig hade väl varit okej, men då det uppdagades att denna kvinna var lierad med knarkhandeln blev skandalen ett faktum, och då fick Hans Holmér och Ebbe Carlsson till uppgift att lägga locket på.
Om det nu ska göras en film om Ebbe Carlsson så bör man gå till botten med dessa affärer, inte nämna dem ytligt och sedan låta saken bero. På ytan tycks det som att man gått till botten med Ebbe Carlsson, men sanningen är att vi står och tittar i Ebbes skyltfönster, men vi får aldrig gå in i hans affär. Jag hade hoppats på att den här filmen skulle belysa någonting mer, men istället framställdes Ebbe som charmig, lite elak, lite ensam och så vidare - det skulle ha kunnat handla om vem som helst som vi har anklagat för en mängd saker, men som inte går att kolla.
För att citera Leif G W Persson i slutet av filmen: "han är en utmärkt romanperson". Men där lär väl det hela stanna.
|
