Skriv idag om: Estelles dop och monarkin | Skyways konkurs | Andrahandsuthyrning mot bostadsbrist Börja här!
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Andreas Persson
publicerad 23 jun 2010 kl. 06.00:
EAP går till val på att lösa krisen
Ordförande för LaRoucherörelsen i Sverige - Hussein Askary har föreslagit att vi ska ställa in valdebatten i dess nuvarande form och istället fokusera på den rådande ekonomiska krisen. Här sammanfattas krisens bakgrund och EAP:s lösning.
Den ekonomiska kris som hållit världen, främst den transatlantiska delen, i ett järngrepp sedan den blev officiell och inte längre kunde förnekas, någon gång mellan den så kallade amerikanska "bolånekrisen" (Bear Stearns kollaps i augusti 2007) och Lehman Brothers kollaps (i september året därpå), har en lösning - och det är med denna lösning som valprogram som EAP (Europeiska arbetarpartiet)ställer upp i riksdagsvalet.
Bakgrund
Den 25 juli 2007, ett par dagar innan den finansiella sammanbrottskrisen först bubblade upp till ytan, gjorde grundaren av vår rörelse, den amerikanska ekonomen Lyndon LaRouche, ett uttalande:
Det finns ingen möjlighet för en icke-kollaps av det rådande finanssystemet - ingen! Det är slut, nu! Det rådande finanssystemet kan inte fortsätta att existera under några omständigheter, under någon president, under något ledarskap eller någon ledande grupp av länder. Endast en fundamental och tvär ändring av världens monetära finanssystem kommer att förhindra en allmän, omedelbar kedjereaktionskollaps. I vilken hastighet vet vi inte, men det kommer att fortsätta och det kommer inte att gå att stoppa! Och ju längre det pågår innan det tar slut, desto värre kommer det att bli. Och det finns ingen i de rådande regeringsinstitutionerna som är kompetent att hantera detta.
Det var inte första gången som LaRouche varnade för sammanbrottet. Vid varje tillfälle som den rådande krisen tagit en ny vändning mot fördärvet, har han varnat. Hans första prognos publicerades hösten 1956 och varnade för en kommande lågkonjunktur som skulle bli "efterkrigstidens djupaste dittills" och som skulle inträffa senast vid redovisningsårets halvårsrapporter i mars 1957. Om den bubbelskapande politik som lett till den nedgången inte ändrades, varnade han att det skulle leda till "ett utbrott av en serie instabilitetskriser från och med 1960-talets mitt", vilka skulle komma att "orsaka Bretton Woods-samarbetets undergång."
Detta skedde 1971, då den "amerikanske" presidenten Richard Nixon tog bort guldreservsystemet och utbrast att: "Vi alla är britter (keynesianer) nu!" Det var då privatägda finanskarteller som Inter-Alpha tilläts börja reglera finansmarknaderna efter eget huvud. Deras ledstjärna har inte varit den fysiskt bestämda allmänna välfärden, utan finansiell vinstmaximering. Resultatet av det tänkandet - maximera vinsten, strunta i människorna - ser vi idag i form av väldigt mycket utspilld olja i den mexikanska golfen. Detta tänkande ledde även till börskraschen 1987 (vilken LaRouche hade varnat för), som var en upprepning av den stora kraschen anno 1929.
I stället för att i det läget ta till konkurssanering ā la den amerikanske presidenten Franklin D. Roosevelt, valde man att kalla in Mr Bubbles, alias Alan Greenspan, som legaliserade skräpobligationer, derivatspekulation med mera. Den bubblan brast i samband med kollapsen av LTCM och den förbundna "Asienkrisen" under 1990-talets senare hälft.
Bankkartellerna började då spekulera än vildare och fick hjälp av Larry Summers (dåvarande finansminister i USA, nu president Obamas främste ekonomiske krishanteringsrådgivare), som 1999 fick en trängd Bill Clinton att skriva under på att Glass-Steagall skulle avskaffas. Med fria händer skapade bankkartellerna fiktiva finansiella värden på biljardnivå (1000 000 000 000 000). Det var detta pyramidspel av fiktiva värden som kollapsade 2007. En liten del av dessa hittepå-pengar har sedan garanterats av olika länders regeringar i räddningspaket, som uppgår till astronomiska belopp om miljontals miljoner, eller tusentals miljarder - krediter som kunde användas till att utrota fattigdom och skapa miljontals produktiva arbetsplatser. Om den politiken, som alla partier i Sverige utom EAP stöder, fortsätter, leder det onekligen till hyperinflation.
Vi varnade er
Vid varje fasskifte i den här sammanbrottskrisen har den internationella rörelse som EAP är en del av, lagt fram krisens lösning och varnat för konsekvenserna överallt vi tillåtits göra det. På presskonferenser, vid bokbord och demonstrationer, i våra publikationer och på larouche.sehar vi varnat och utbildat. Ingen annan har gjort det.
Anledningen till att vi kunnat göra det är att LaRouches synsätt på ekonomi som en del av den fysiska vetenskapen, inte som en samling lättmanipulerade matematiska formuleringar, helt enkelt stämmer bättre överens med hur verkligheten är ordnad, än de rådande teorierna.
Den kommande fyrmaktsalliansen
Ledande institutioner i världens stormakter, som tillsammans har auktoriteten att genomdriva en ny rättvisare ekonomisk världsordning - Kina, Ryssland och Indien, såväl som den så kallade Stanfordgruppen i USA - studerar därför uteslutande LaRouches analys av kollapsen, bland annat den berömda kollapsfunktionen, mest känd under namnet "trippelkurvan". De teorier som dessa ledande institutionella krafter studerat och arbetat med tidigare ("frimarknadsekonomi" och liknande dravel) var redan 2007 helt diskrediterade, och de inser det.
EAP:s valprogram
I Sverige är det fortfarande bara EAP som lagt fram en lösning på krisen; de andra verkar fortfarande vänta på att marknaderna ska vända. Men död man reser sig inte. Lösningen, som alltså är EAP:s valprogram, kan sammanfattas så här:
Återinför Glass-Steagall och liknande regleringar i Sverige Glass-Steagall (Banking Protection Act of 1933) hade under åren sedan dess införande under president Roosevelt 1933 garanterat stabilitet i finanssystemet, genom att tvinga amerikanska finansinstitutioner att antingen högriskspekulera eller bedriva in- och utlåning och liknande legitim bankverksamhet som faktiskt tjänar den allmänna välfärden. I dagens kris skulle det betyda att staten inte skulle tvingas skapa krediter för att hålla finansspekulationen under armarna, eftersom denna rörts samman med pensionsfonder, bolån och annat skyddsvärt. Om man i Sverige, USA eller vilket land som helst tvingar finansinstitutioner att välja mellan att vara "investment banks" (finansbolag) eller "commercial banks" (banker, i strikt reglerad mening), kommer alla spekulativa (rent fiktiva) värden att kollapsa, utan att den reella ekonomin skadas och utan att medborgarnas besparingar, pensionsfonder, bolån och så vidare dras med i fördärvet. Detta innebär en konkurssanering.
Inför fasta växelkurser Med fasta växelkurser, som fastställs genom fördrag mellan nationers regeringar, kan handel ske utan att derivat blir "nödvändiga". De privata spekulativa intressenas vinstbegär får då stå tillbaka för producenternas rätt till priser som det går att fortsätta producera med. Utan produktion har du inget att handla med.
Varje land måste också suveränt kunna införa skyddstullar vid behov för att skydda den inhemska industrin. En allt starkare inhemsk marknad är en förutsättning för att kunna exportera, såvida man inte vill förvandla sitt lands folk till låglöneslavar och tvingas att exportera till exempel mat medan befolkningen svälter för att betala de skulder som alltid uppstår i det inherent inflationära, monetära, frihandelssystemet.
Ge ut produktiva krediter Utan dessa fiktiva skulder som en black om foten, kan alla världens nationer ge ut krediter i sin egen valuta (ingen euro med andra ord), som går till att bygga upp landets produktiva förmåga. Infrastrukturbyggande och bemannade rymdforskningsprojekt är de bästa exemplen på hur man kan ge ut krediter utan att skapa inflation. Det enda man måste göra är att hålla ett öga på att produktiviteten, mätt i relativ potentiell befolkningstäthet, accelererar snabbare än krediternas tillväxt.
Slutnot
Att denna sammanbrottskris i grunden orsakats av en religiös (miss)uppfattning om att jorden har begränsade resurser som måste fördelas - den trosbekännelse som marknadsivrare och miljökämpar har som gemensam värdegrund och som hela den mänskliga historiens framsteg vederlägger - är en annan, lite längre, historia som vi får återkomma till.
Var god rösta på EAP i höst. Vi vet vad som behöver göras. Och vi är än så länge de enda.
Andreas Persson, LaRouches ungdomsrörelse, riksdagskandidat för EAP
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
Malmö moské
