 |
KROPP & SJÄL
Artikel
av Raphael Mabo
publicerad 24 apr 2012 kl. 06.00:
Foto: flickr/Diet Munhoz (BY CC 2.0)
Du är rätt i varje nu
Händer det att du tycker att du är fel och irriteras du över människorna i din omgivning som du tycker är fel? Händer det att du grämer dig över de val du gjort?
Jag har en enkel filosofi - ingen människa är "fel". Jag tror att vi alla är "rätt". För alla gör sitt bästa, utifrån den medvetenhet, rådande omständigheter och de inre och yttre resurser som finns tillgängliga för den personen i stunden. För jag menar så här - om du kunde ha handlat annorlunda, så skulle du ha gjort det. Du gör det du gör, tänker som du tänker och känner som du känner, du ser det du ser. Du fattar beslut och du agerar, utifrån de resurser och den medvetenhet som du har tillgängligt i stunden. Det gör andra människor också.
Efteråt kan vi tänka att vi kunde ha gjort annorlunda, att det fanns andra alternativ. Vi kan fundera: "Vad hade hänt om jag hade gjort..." Men, återigen, om vi hade haft tillgång till de inre och yttre resurser och den medvetenhet som vi ofta har när vi tittar med distans på våra val, tankar och känslor som hänt, ja då hade vi gjort på annat sätt då. Men eftersom vi inte hade tillgång till det då så gjorde vi det vi gjorde, och det blev som det blev.
Så när du sitter där och dömer dig själv och är ledsen för dina val, och kanske om och om igen går igenom det som hänt och gjorts, prova att ta en stund för dig själv för att bli medveten om de tankar och känslor som händer och som uppstår. En stund för självreflektion där du kan observera och uppleva dig själv och det som är. Stunder där du kan gå igenom händelser som har varit och se dem utifrån observation och en tillåtande acceptans av dig själv och dina känslor.
När du kan observera dina tankar och känslor, när du släpper din identifikation med dem, så kan det hända att de börjar släppa ditt grepp om dig och du allt mer upplever något större, bortom, djupare... en frid, en stillhet, en essens, en styrka, en kraft. Och när du upplever detta så kan du ta denna med dig och agera ut i världen från denna medvetenhet, att agera från din essens och "fylldhet" istället för att agera utifrån brist.
Jag ser det som så här - jag är ett öppet rum i vilket tankar och känslor händer och uppstår, men jag är inte dessa tankar och känslorna. De händer i rummet. Jag är väggarna, golvet och taket som kan observera dessa händelser, skeenden, i mig. Tankarna och känslorna som kommer och går må definiera min yttre personlighet, men under detta eller bakom eller ovan, så har jag ett medvetande som kan observera detta. Medvetandet bakom/under/bortom tankar och känslor, det är medvetandet med livet och det är det som kommer genom det som är "jag".
Vi värderar gärna våra tankar och känslor i "rätt" och "fel", "bra" och "dåligt" och då anklagar vi oss själva är vi tänker "fel" tankar. Men om du istället ser det som att tankar och känslor händer och uppstår i dig, av sig själva, så hur kan tankar eller känslor vara "rätt" eller "fel"? De händer ju, uppstår. Och när de händer och uppstår, det är då vi kan välja vad vi gör med dem, det är då vi kan välja hur vi riktar vår energi. Tankar och känslor är varken "rätt" eller "fel", de händer och uppstår. Låt dem hända och uppstå i dig och låt dem gå, låt dem sväva som moln på himlen eller som löv i ett vattendrag. Låt dig sitta på bänken i parken medan tankarna åker tåg i bakgrunden, tåg som du låter komma och du låter dem gå utan att du går ombord. Tillåt dina tankar och känslor komma och gå, och gör det utifrån en acceptans av dig själv. Sitt och andas acceptans, tillåtande av dig, kärlek för dig. Det som var det var, det som hände det hände och landa i att du kunde inte annat just då.
Jag tror vi lär oss av livet, att vi går framåt och expanderar, att vi får nya möjligheter, nya chanser att visa det vi lärt och förstått genom livets resa. Vi växer i varje nu.
För mig ligger en frid i detta, en fred med mig själv. Jag vet att jag gör mitt bästa i varje stund, i varje nu. Även när det inte blir som jag har tänkt mig eller vill, även om jag gör något som jag efteråt kan uppfatta som mindre lyckat, så gjorde jag precis det jag kunde, utifrån de resurser som jag hade tillgång till just då.
|
