Om man känner ett omättat sug efter äventyr så här lagom efter att julfirandet är slut och allt har återgått till den normala, grådimmiga verkligheten som även går under benämningen "Vardag", så ska man genast ge sig i kast med en släng av njursten. Jag kan fan i mig garantera att du aldrig kommer att gnälla över nånting mer i hela ditt liv. Njursten är det optimala mandomsprovet, ett tillstånd som existerar enbart för att människan, oavsett kön, ska lära sig den hårda vägen till att bita ihop och inte gnälla så förbannat om allt hela tiden. En underbar upplevelse. Allt kommer i olika faser. På smärtskalan menar jag. Det går från molande värk till Helvetets jävla portar. Utan någon som helst omväg. Satan måste ha haft alla nio av sina fingrar med i spelet när det gällde den här åkomman. Jag är fullständigt övertygad om det iallafall, efter att ha fått uppleva, med djup inlevelse, hur det känns att få besök av Herr Njursten.
Herr Njursten är inte nån direkt partyprisse, snarare partypajjare av värsta sort, en sån kille som får vilken kraftkarl som helst att vråla efter lilla mamma så fort det är dags att slå en drill... Tråkigt nog så har jag ingen mamma att ropa efter, men det har gått ganska bra ändå, då jag i mitt badrum har handfatet framför toalettstolen, praktiskt placerat där för att man ska kunna damma pannbenet i kanten för att slippa svårare plågor än vad man klarar av... Sitter nu för övrigt med smärtstillande mediciner och väntar på röntgen av njurarna på måndag. Om det finns större stenar kvar så ska de sprängas...(!?) Bara tanken på den proceduren får mig att vilja vara Clint Eastwood ännu mera. Med tillhörande cigarr i mungipan. För han skulle vara så jävla hård. Kan man dricka bensin och pissa napalm så kan man nog fan spränga sina njurstenar själv!...
Make my day.
Sandra Ahlm, Legitimerad Martyr
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
