 |
annons: < STUDENT
Artikel
av Sofia Hadjipetri
publicerad 24 feb 2005 kl. 12.00:
Direktrapport från studentlivet i Madrid II
"Senare på natten ringer Eric mig tre ganger och lämnar två meddelanden. De tyska tjejerna i baren sög av honom och Tobias, meddelar han mig och hickar"
Det är lördag kvall.
Vi är några som ska traffas hemma hos en annan ERASMUS-student, Eric, för att fixa lite käk och umgås innan vi drar ut för att "clubba". Kvällen ar ljum och jag har en tunn kavaj på mig. Efter att ha handlat maten står vi i köket och skrattar medan minihitler Tania dirigerar oss: "Nej, inte sådar, skär potatisen i tunnare skivor!" och "Tomaterna ska inte vara med den salladen, det passar ju inte förstår ni väl". Vi dricker lite öl och gör som Tania sager. I ett par timmar sitter jag sedan med Tobias och babblar strunt samt lyssnar på hans musik. En av hans favoritlåtar är Father and son (originalet).
Vi lämnar lägenheten vid midnatt och hamnar i Chueca, stadens jämförelsevis dyra gaykvarter, där vi beställer drinkar för 8 euro styck. Eric dricker rätt många och så småningom splittras vi upp. Tania och jag går vidare till ett större dansställe. Senare på natten ringer Eric mig tre gånger och lämnar två meddelanden. "De tyska tjejerna i baren sög av honom och Tobias", meddelar han mig och hickar. Tobias ringer ocksa. Han, som är nykterist, skrattar och menar att detta ar ju helgalet och ren och skär lögn. "En sus sueños", "I hans drommar", sager han och garvar i två minuter.
Det är måndag mitt på dan.
Jag har precis haft de första förelasningarna nånsin på spanska och befinner mig i chocktillstand. Hjälp! En av professorerna menar att jag inte behöver göra sluttentan i juni utan att jag istället ska skriva två "buen trabajos" ("bra uppsatser") á 10 sid/st. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Träffar Eric inne på cafeterian. Han ser extremt bakis ut och hans blonda rufs står ut åt alla håll. "Eh, vi drog ut i går också. Allt är bara 'loco'". Jag påminner honom om lördagnattens meddelanden på mitt mobilsvar. Det minns han inget av. Sjalv drar jag sedan in till Puerta del Sol, det vill säga centrala Madrid, för att handla skolmaterial. Därefter hamnar jag på Starbucks av alla cafér och koper kall jordgubbsthé samt börjar skriva fältanteckningar till min B-uppsats i Sverige. Kvällen är kylig och Starbucks är luftkonditionerat. Från fönstret ser jag två killar som korsar övergångsstället på sina rullande skor. Min telefon piper till, det är ett sms från Stockholm. Ett par turister i närheten av min fåtölj pratar med varandra på amerikanska. Jag drar.
Beger mig till en pub i stadens barkvarter där jag äter en bit tortilla - potatisomelett - dricker en Heiniken och hor hur en kille babblar franska med någon på andra sidan mobilen. Han sitter också själv och vi börjar så småningom spraka med varandra. Bakom oss befinner sig ett gäng skräniga killar och tjejer i 25-30 årsåldern som beställer öl efter öl, shot efter shot. De sjunger med när en fotbollstrudelutt hörs från högtalarna. "I bet jo zei are amejikaaans", säger fransosen på engelska. Jag sneglar dit. "Omöjligt", svarar jag honom. "De är från ett land i Norden". Han tittar på dem igen. Och ler. "Okej, 20 euro zat zei are amejikaaans. You ask". Sa jag gor det. Hela gänget är stolta danskar. Det lättaste 20 eurosen jag nånsin fått ihop.
Det är tisdag eftermiddag.
Jag är bakis, men pigg. Efter sex timmars föreläsningar känner jag mig dock slumrigt trött och går fram till den undervisande läraren i ett av ämnena, deskriptiv och humanistisk geografi (direkt overs. fran spanska). "Det har verkar ju lite svårt", säger jag. "Jag har aldrig skrivit en artikel på spanska", förtydligar jag sedan. Han är mycket uppmuntrande och ler brett. Han menar att jag "bara" behöver ingå i en av de självindelade grupperna så ska det hela gå jättebra ska jag se. Nåval. Sen går jag till skolans största cafeteria för att hälla i mig kaffe. Tobias är där. Tanterna och den lille gubben bakom disken har fullt upp och runt baren står studenterna och röker. Trots att det finns mojlighet att dricka öl är det ingen som gör det. "Jag måste hitta ett schysst café att plugga på", säger jag till Tobias. "Med stora bord, bra belysning och skön atmosfar", fortsatter jag. Han lyser upp och menar att han ocksa gillar att plugga nånannanstans än hemma och på skolbibliotek. Det verkar lovande.
När jag är på väg hem handlar jag mat inne på livsmedelsaffaren Champion för första gången sen jag anlände för nästan två veckor sedan. Tonfisk, bröd, ost, skinka, tomatsås, pasta, mandariner, tomater, en liter juice, peppar, tvätt- och sköljmedel går på ca 120 kr. Väl hemma tvättar jag kläder och tar på mig pyjamasen. Och njuter av att ta det lugnt. Så öppnas dörren till ett av de andra rummen med huserade utbytesstudenter. Framfor mig star Enrique. Hans ögon glittrar och han sträcker fram sin hand för att hälsa, men man ska ju pussas tva gånger här, så jag gör det i stället. Enrique verkar ta det bra. Han är från Mexico, meddelar han mig, och pluggar fysik på ett av stadens andra universitet. Medan jag hänger mina nytvattade kläder lite överallt i mitt rum gör han mig sallskap. Sedan sitter vi där i våra pyjamasar - min är från HM, hans bar market YSL - dricker av mina jordgubbsjuice och pratar.
När jag vaknar nästa morgon tittar jag ut genom fönstret och ser att det snöar i Madrid.
|
