 |
LITTERATUR & POESI
Artikel
av Anitha Östlund
publicerad 29 jul 2009 kl. 15.05:
Dikten långsamt
Med kännande tentakler glider den ståtliga varelsen fram över gräset som är nyklippt och doftar morgondagg.
En nyfiken skata pickar hårt på skalet som alltid medföljer den lille på hans irrfärder i människornas värld, men ger snart upp och flyger sin kos.
Tänk om de ändå kunde låta bli att hacka upp hans marker för att skapa oceaner av jord där de sedan noggrant lägger ner sina köpta fröer, bit för bit. De tar marken i besittning och förvaltar den som de vill.
Då och då mötte han en frände som krossats av människornas skenande muskedunder och grät av sorg.
Långsamt, långsamt glider han över deras marker, beredd att bli trampad av små barnafötter som krasar sönder hans skal bara för att det är kul.
Långsamt, långsamt glider han in i tryggheten under ett stort stort rabarberblad.
|
