 |
KROPP & SJÄL
Artikel
av Henrik Friman
publicerad 4 apr 2007 kl. 14.55:
Dialogen som helar
Är det här lösningen på alla mina konflikter, alla dina konflikter och alla våra konflikter?
Alla söker efter något. Den som söker, han skall finna, var det inte det Mauro Scocco sa?
Jag söker efter den enskilda funktionen som kan ställa så mycket som möjligt till rätta här i världen, innan det är dags att lämna in. Det som jag tror mest på nu är dialogen som helar. När två personer med olika åsikt möts och öppnar en dialog där bådas ståndpunkter tas med i beräkning, sker en sorts sammansmältning av perspektiv, från två enskilda medvetanden skapas ett gemensamt "vi".
Det fantastiska i min mening är att detta gäller i allra högsta grad även för inre konflikter, där olika inre delar, med sina olika attribut, slåss för att få överhanden i psyket. Om vi börjar fråga några frågor och låter de få prata och säga sitt, märker man att båda faktist kan finnas och ha en dialog, alltså att båda kan finnas samtidigt inom det som är mig, vilket leder till en liknande sammansmältning, från splittring till helhet, från konflikt till samexistens.
Jag tror på att det som fungerar på många olika nivåer kan vara en viktig nyckel för förståelse av det som spelar roll på det stora hela taget.
När en sån här helande dialog öpppnas mellan konflikterande parter, vare sig det är israeler och palestiner, man och hustru, mobbare och mobboffer eller inuti sig själv, kan de olika perspektiven få finnas som de är, men samtidigt skapas en medvetenhet om att det andra perspektivet existerar, med all sin rätt, och ett plus ett blir ett, jag-du-vi, får finnas utan kiv, vara i samma tid, dela samma liv, enklare bli fri.
Så skapandet av helande dialoger på alla nivåer kan leda till en bättre värld, det är vad jag tror.
Pröva själv att prata med ett inre objekt du inte vill veta av, öppna dialogen och se vad som händer. Gör likadant med andra personer som kommer i din väg, öppna en helande dialog som respekterar bådas unika ståndpunkt och perspektiv, och tillåter båda att vara i ett "vi". Den gemenskapen visar på ett närmare liv, där två enskilda, ändå inte är så skilda, trots viss åtskillnad.
Kan sen det leda till en liknande utveckling av helande dialoger mellan konflikterande grupper, religioner och länder? Jag vet inte men jag tror det, eftersom det som så ofta förstör är oförmågan att ta en annans perspektiv, och viljan att klämma till den andre med sitt perspektiv. Kan perspektiven samexistera i ett "vi" är ju en helt annan existensform möjlig.
Tänk att finnas i en samstämmigt fungerande helhet, där inombords och utombords kommunikation vilar på helande dialoger, vilket gör inre och yttre funktion till en och samma helhet - ett och samma ögonblick av enhet. Nu kan vi glida lättare genom processerna som omformar oss till livslevande varelser, på resan mot vilopunkten i horisonten.
Tror du den visionen är möjlig? Jag tror det.
Men bara om det inte förblir en hemlighet.
|
