 |
LITTERATUR & POESI
Artikel
av T.L Stjerna
publicerad 17 apr 2004 kl. 18.38:
Dialog för två, nej förlåt, tre.
Nu sitter de i en bil, en grön liten Toyota Corolla, alla tre, yngre än tidigare, när de väntade på bussen, ja, men ändå äldre än annars,
ja, men fortfarande tillräckligt unga för att det skulle vara lite sorgerligt, ja.
Den gröna lilla Toyotan har röda fartränder av rostangripen plåt utefter sidorna där lycktstolpar, mitträcken och andra bilar, ofta men inte alltid, nej, parkerade, har rivit upp smala revor i den gröna lacken.
Ja,
aj!
Dupontaren bakom ratten, ingen rattmuff, nej, det är fan ett nytt sekel, ja, och inte längre sjuttiotal, nej, inte ens åttital och Professorn sitter bredvid i passagerarsätet medan Kaptenen ligger i fosterställning, trasig, i baksätet.
Va gjorde du så där för? frågar Professorn.
- Vadå? svarar Dupontaren.
Sådär. Han sniffar, andas genom näsan och fortsätter sedan, luktar jag illa?
- Nej vadå?
Varför sniffa du då?
- Jag sniffa inte.
Gjorde du väl visst.
- Nej.
Jo.
- Nej.
Luktar jag illa? Va?
- Nej.
Varför gjorde du så där då?
- Jag har inte gjort något.
Hörde jag väl att du gjorde, fan.
- Du hörde fel.
Hörde jag fel?
- Ja.
Du ska höger här.
- Vet jag väl.
Du ligger i fel fil.
- Vadå JAG ska höger, VI ska höger.
Jaja.
- Vadå jaja, det är väl fan inte bara jag som ska höger?
Du ligger i fel fil.
Han byter fil.
Du sniffa.
- Nej.
Jo, du sniffa, som om jag lukta illa, jag hörde det.
- Jag kanske snora?
Kanske?
- Ja, kanske?
Va fan, du vet väl om du snora eller ej? va?
- Nej.
Kom igen, klart man vet om man snora eller sniffa fan, du sniffa.
- Nä.
Jo.
- Nä.
Kapten, visst sniffa han, säger Professorn riktat till baksätet.
- Nä, jag snora.
Ö Kapten, vist hörde du?
- Nä, säger Dupontaren.
Att han sniffa, va?
- Nä.
Fan sover du? Säger Professorn till baksätet.
- Jag snora.
Hörde jag väl fan att du inte snora.
- Nä.
Du sniffa.
- Dum jävla fråga, från baksätet.
- Va? i kör.
- Dum jävla fråga.
Vadå? Säger Professorn.
- Sover du? Dum jävla fråga?
Jo, säger Professorn.
- Göru det? undrar Dupontaren.
Va fan troru? klart han inte sover.
- Kan ni va tysta jag försöker sova här bak.
- Där ser du, ha!
Ser vadå?
- Han sover.
Nej.
- Jo.
Ne.
- Jo.
Ne.
- Jo.
Nej.
- Jo.
Ne.
- Jo.
Ne och jo du sniffa, jag luktar illa, fan.
- Tyst. Gormar Kapten. Jag försöker sova. Fan.
- Det var ju det jag sa, säger Dupontaren nöjd.
Fan.
|
Isabella Mendrix