Året var 1997. Med anledning av justitiemordet som jag nyss hade utsatts för blev jag inbjuden att delta i ett TV-program med Robert Aschberg. Programmet skulle handla om kontroversiella personer, orättvisor i samhället m.m. Det var en måndag kväll. Jag minns den väl för att jag var lite förskyld och hade anlänt till studion ganska tidigt, ungefär en timme tidigare än vad som anvisats. Men när jag kom in i fikarummet var jag inte ensam. Där satt Christer Pettersson som också skulle vara med i programmet. Jag hade aldrig träffat karln tidigare. Det påstås på en och annan "blogg" på internet att jag skulle ha träffat Petersson på kåken, men det är fel!
Jag hälsade och tog en kopp kaffe och satte mig på andra sidan rummet och började läsa en tidning. Men det gick inte många sekunder innan Pettersson flyttade på sig och kom och satte mitt emot mig. "Fan Billy - det var grymt va dom gjorde dig!", utbrast han. "Hur mår du?", fortsatte han och började sedan fråga mig om vilken kåk jag hade suttit på m.m.
Efter att ha suttit på en svenskt anstalt i 3,5 år hade jag fått förstahandslärdom om hur man känner igen en psykopat. Det handlar om kroppsspråk, ord formuleringar och allmänt uppträdande, sätt att tala m.m. Det tog inte många minuter för mig att konstatera att Christer Pettersson var en megapsykopat. Jag svarade honom vänligt och vi började prata. Han var mer intelligent än vad jag hade kunnat föreställa mig. Det lät nästan som om han var ganska hyfsad utbildad och han talade med övertygelse om vissa samhällsfrågor. Men gång på gång kom han in på min fängelsetid och då sänktes samtalets nivå till ungefär den som jag under de föregående åren tvingades leva med med medfångar på anstalten.
Efter ca en halvtimme, när jag kände att jag hade fått hans förtroende kom jag direkt till saken och frågade den miljondollarsfrågan. Jag minns samtalet väl. Den gick ungefär så här:
BB: Christer - gjorde du det? CP: Gjorde vadå? BB: Du vet? CP: Nej jag vet inte vad du menar? BB: Det gör du visst! CP: Aha - okej du menar om det var jag som sköt? BB Just det - var det du? (Petersson lutar sig närmare och viskar trots att det är bara vi två som sitter i rumet) CP: Jag har ju tjänat en jävla massa stålar på många som tror att det var jag! Men allvarligt talat Billy så tror jag inte att du gjorde det som du blev dömd för. Jag tror att du utsattes för ett justitiemord för att du var framgångsrik invandrare. BB: Men nu handlar det inte om mig. Nu handlar det om dig Christer. Komigendå var det du? (Pettersson stirrar på mig, och jag känner igen ansiktsuttrycket. Det som man ser hos ett barn som just rånat grannens äppelträd) CP: Vad tror du? BB: Jag tror ingenting, men lets face it, du blev ju utpekad av Lisbeth Palme och du är inte alltför olik polisens fantombild. Var det du? CP: Vet du hur många män i Sverige som ser ut som jag? BB: Ja, men komigen förfan Christer - det är ju bara vi två som sitter här och ingen annan hör. Dessutom är du ju friad i hovrätten. Klart att det var du - eller hur? CP: Om du säger så - det får stå för dig -men en sak kan du ge dig fan på; de kommer aldrig att få reda på det. BB: Det där svaret säger mig en hel del - Christer vet du det? CP: (Skrattar) vadå? BB: Om du inte gjorde det varför säger du inte så rakt av? CP: Jag säger så här - Jag tror att du blev oskyldigt dömd. BB: Jajaja, men dudå - blev du skyldigt friad av hovrätten?
Han svarade aldrig på min sista fråga. Utan började istället babbla en massa om rättsväsendet och mitt uppe i alltihopa kom en TV-anställd in och kallade oss till sminkrummet. Jag fick inte chansen att tala ensam med Christer Pettersson efter det.
När jag tänker tillbaka på det samtalet och hela hans kroppsspråk och hans sätt att bemöta min fråga blir jag mer än övertygad om att Christer Pettersson sköt Olof Palme. Givetvis sade han inte det rakt ut, men hela hans sätt att tala med mig. När jag kopplar detta till mina erfarenheter av psykopater och skyldiga personer i fängelse kan jag inte annat än konstatera att han är gärningsmannen i det olösta statsministermordet.
Man kan i och för sig aldrig vara säker, men mycket talar för att det var Petersson som förändrade hela det svenska samhället den 28 februari 1996. Misstankarna stärks nu av nya uppgifter som kommer från dödssängen av den svårt sjuka Roger Östlund (http://www.expressen.se/index.jsp?a=533283)
Jag tror inte att vi någonsin kommer att få veta hela sanningen, men det finns en sak som vi borde debattera, nämligen det slarviga sättet på vilket Polisen och domstolarna agerade i fallet. Givetvis har vi ju sönderdiskuterat detta i media genom åren, men frågan kvarstår: Varför beviljade inte Högsta Domstolen revision i målet? Två domstolar hade ju dömt på diametralt olika sätt. Tingsrätten fällde och hovrätten friade Petersson. Vi skattebetalare pungade ut 300.000 kronor till honom i skadestånd för felaktigt frihetsberövande. Visserligen måste det ha ju funnits ett prejudikatsvärde i målet. Eftersom jag inte kan alla detaljer vill jag inte annat än spekulera i att det hade varit en trygghet för alla svenskar om HD hade prövat fallet. För några år sedan skrev Riksåklagaren (RÅ) en resningsansökan mot Christer Pettersson, men resultatet blev en bakläxa för RÅ då HD underkände RÅs ansökan. Frågan är om Roger Östlunds nya uppgifter ifrån dödssängen inte ska tas på allvar. Bör han inte höras av Riksåklagaren innan han dör? Skulle hans uppgifter föranleda en resning i målet? Trots att Pettersson är död, måste det ju vara i svenska folkets intresse att en gång för alla klara upp gåtan kring Palmemordet?
En sak är i alla fall ganska klart för mig. Pettersson sköt Palme och kom undan. Inte nog med att han blev en "kändis" på grund av fallet utan svenska staten betalade ut skadeståndspengar till honom. Det var dessutom, med undantag av den kända Keith Cederholm-resningsfallet, svenskarnas första uppenbarelse om att vårt rättsväsende inte riktigt är att lita på till 100% såsom alla hade trott i generationer. Sedan dess har vi sett en lång rad företeelser inom rättsväsendet och numera är det vardagsmat att polis, åklagare och domstolar begår misstag.
Till sist så minns jag en sak till som Pettersson sade till mig. Det var efter programmets slut: "Se nu till att du knullar rättsväsendet för vad dom gjorde dig - det är härligt att knulla rättsväsendet!" Han skrattade och försvann ute i nattmörkret. Jag träffade aldrig Christer Pettersson igen.
William Butt, Musikproducent, Stockholm
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
