Suck! Nej! Usch! Ibland känns det så urbota hopplöst att vara feminist! Bakslagen haglar och aktivismen står stilla. Varje dag läser vi om nya våldtäkter i tidningarna. Aborträtten är hotad globalt. Kvinnor tycks i praktiken ses som andra klassens medborgare alla länder. Miljoner kvinnor och flickor världen över är sexslavar, utsatta och utnyttjade både ekonomiskt, sexuellt och själsligt med brist på makt över sina liv. Massvåldtäkter i folkmordets Darfur, nya steningar av otrogna kvinnor i Iran eller flickebarn i Somalia som könsstympas brutalt och förlorar rätten till sin kropp, sexualitet och njutning. Listan över kvinnoförtrycket kan göras lång.
Men samtidigt går det inte att vara annat än feministisk optimist i vår värld just denna internationella kvinnodag. Det är i år tio år sedan FN:s fjärde historiska kvinnokonferens anordnades i Beijing året 1995. Bara under de senaste tio åren har vi fått se framgångar som vi aldrig trodde skulle inträffa så snabbt.
Vem trodde att det afrikanska u-landet Rwanda som året 1994 drabbades av folkmord i dag skulle ha flest kvinnor i världen i sitt parlament, 48,9 procent?
Vem trodde att kvinnorna i Afghanistan skulle få rösta, bli politiker och studera och inte längre vara hänvisade till en kvinnohatande talibanregim?
Vem trodde att var och vartannat land i södra Afrika skulle gå från att ha noll kvinnliga politiker till en tredjedel riksdagskvinnor?
På fält efter fält når kvinnorna mer makt, pengar och inflytande. Även om kvinnor som grupp alltid toppar kategorierna över de mest utsatta i världen så får också tjejer del av att utvecklingen går framåt, tekniken förbättras och välståndet höjs. Fattigdomen minskar, barnadödligheten sjunker och allt fler småtjejer skrivs in i grundskolan.
Våldtäkt räknas numera som ett krigsbrott enligt FN-resolutionen 1325. Sexuell- och reproduktiv hälsa debatteras på toppmöten. Allt färre länder med unken kvinnodiskriminering kommer inte undan utan hängs ut för diskriminering av kvinnor. Könsstympning, hustrubränning och kvinnomisshandel anses vara tunga brott mot de mänskliga rättigheterna i internationella sammanhang. Ingen av världens toppledare kan längre ignorera jämställdhetsfrågorna helt utan tvingas förhålla sig till dem på ett eller annat sätt.
Det är dessvärre alltför långt till det jämställda samhället. Men feminister misströsta inte! Världen har aldrig varit bättre att leva i för både kvinnor och män än vad den är i dag. Visst går jämställdhetskampen framåt med minimala myrsteg, men kom ihåg en sak: Det var inte bättre förr. Tvärtom så våras det för feminismen!
Birgitta Ohlsson, Riksdagsledamot Folkpartiet
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
