Det är en trend med genusperspektiv och har så varit en längre tid. Med perspektiv på genus, menas att vi ska bli medvetna om hur vi behandlar pojkar och flickor, och då helst redan från bebisstadiet. Syftet är egentligen, att också släppa fram pojkars innersta känslor av kvinnliga kvalitéer. Man påstår att det är vad vi inte gör, när vi uppmuntrar pojkars och mäns våldslekar och kvinnors tysta och snälla godtagande av dessa.
Vi har haft många olika föreläsningar på min arbetsplats, en skola, om genusperspektiv. De föredragshållare som kommer, är naturligtvis mycket pålästa och engagerade i sitt ämne. De visar bilder och jämför hur man behandlar pojkar och flickor annorlunda, sedan långt tillbaka. De brukar visa bilder eller filmer från dagis på 70-talet, där det framkommer hur flickor leker med dockor och hjälper pojkar skala potatis och hur pojkarna leker våldsamma lekar och förefaller känslokalla. Vad de vill få fram är att pojkar förväntas vara stökiga och flickor snälla. Man påstår då att barnen uppfostras och uppmuntras till att bli flickor och pojkar från första "rosa och ljusblå babystadiet".
Den reaktion som jag lagt märke till i min skola, är att de flesta lärare och annan personal redan har sitt eget perspektiv på hur de ska behandla barnen. Jag har sett många gäspningar under de här föreläsningarna, som många uppfattar som jobbiga och till och med onödiga. Det är inte många som är intresserade av att likforma könen, det känns tydligt och klart.
Men det är ju klart att man inte behöver vänta sig att alla flickor ska vara på samma sätt eller vice versa, att alla pojkar är likadana. Det har vi ju varit medvetna om hela tiden, så det är ju inga nyheter. Likaså kommer många människor att behandla barn på ett felaktigt sätt, d.v.s. förbjuda en kille att ha rosa tröja om han vill ha det och tycka det är opassande om en flicka alltid går i långbyxor.
Det vore ytterst olyckligt om alla barn likformades, vilket tyvärr är på gång, om de som tror på trender av olika slag får bestämma. Jag tror, att de krafter som vill förändra att kvinnor är kvinnor och män är män, är ute i ogjort väder. Det vore i stället önskvärt, om vi kunde lära oss att alla - både kvinnor och män har de nödvändiga känslor som behövs för att komplettera varandra och är födda med dem. Om genusdebatten handlar om en rädsla för mannen och mannens kraft, så kommer den rädslan att finnas som avart även om man försöker likställa könen.
Vi behöver uppmuntra varandra i våra olika könsroller i stället för att försvåra och göra livet tyngre än vad det är. För livet är livet och kommer inte att ändra form, med eller utan genusperspektiv.
Pia Isaksson, Konstnär, arbetar med barn och ungdom, intresserad av samhällsfrågor
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
