Det finns en och annan, framför allt utanför Stockholm, som undrar hur det kan bli ett sådant engagemang för gammal ek.
Ett svar är att just åldern spelade roll. Eken hade flera hundra år på nacken. Möjligen äldre än staden Stockholm. Dessutom hade eken en speciell design som gjorde den till något av ett konstverk där i asfalten.
Men framför allt var eken en symbol för protesterna mot den ofta överdrivna exploatering som äger rum i Stockholm. Träd och grönytor försvinner i rask takt för att ge plats för vägar och allehanda byggnader. Alla inser att det finns ett behov av bostäder, men de platser man väljer är ofta allt annat än lämpliga.
Alltså: Ekenförsvararna - som inte bara kom från närområdet - har en helhetssyn. Det gäller miljö, natur och klimat. Men det handlar också om politik och demokrati.
På ett av plakaten stod det "Rättsröta, inte rotröta!". Bakgrunden till det första ordet är beslutsordningen, eller bristen på beslutsordning.
Stockholms trafikkontor beslutade om fällningen. Alltså inte den politiska instansen trafiknämnden. Därmed fanns det inget beslut att överklaga.
Men i verkligheten var trafikborgarrådet, Ulla Hamilton (M), i allra högsta grad med i den diffusa bilden. Av ett mail från trafikkontoret framgår att "allt görs på uppdrag av borgarrådet Ulla Hamilton". Hon gömde sig bakom tjänstemännen och utövade makt i det fördolda, utan insyn från medborgarnas sida.
Varför fälldes eken? Trädvännerna hävdade, med stöd av experter, att trädet inte var tillräckligt dåligt för att motivera nedsågning. Trafikkontoret hävdade motsatsen med stöd av sina experter.
Det har talats om begravda trafikpolitiska hundar. Enligt en teori ville trafikkontoret skapa utrymme för den planerade spårvagnen. Men i spårvägsplanen finns faktiskt eken med.
Troligare är att eken fälldes för att ge plats för all biltrafik som väntas när Norra Djurgårdsstaden är byggd. Biltrafiken på Oxenstiernsgatan väntas bli fördubblad jämfört med tidigare. Något som i sig visar vilken bilinriktad planering det handlar om i Stockholm.
