Jag har funderat på sistone på detta faktum att min generation - 70-talisterna - tar med sig modeintresset på allvar fast vi börjar närma oss 40-strecket. Jag menar inte att de innan inte gjort så, klart de har annars hade inte branschen överlevt men det är ett faktum att när Sex and the City kom och slog igenom fanns dessa kvinnor i största gruppen inom de riktigt stora modestäderna: N.Y., Milano, Paris och London. I resten av världen och resten av resterande länder var det fortfarande en kamp för dåtidens 35-taggare- det är ju ca 10 år sedan det här- att bära märkeskläder, att hänga med modet, att ha det som en livsstil.
Visst tisslas det och tasslas i småstäder än idag men dom hörs inte lika tydligt längre. När jag möter och pratar med de födda på 70-talet oavsett land elle storlek på stad möter jag i stort sett samma attityd: jag har min stil.
De som är yngre än oss är rätt roliga de med, för de tycker antingen att vi klär oss som dom och verkar ha glömt att de var oss de såg när de växte upp och som var förebilderna eller så tycker de att vi ska kliva undan och låta dem ta plats. Nåväl, det är helt i sin ordning att de unga känner så, de krigar ju bara om sin plats, men min generation är den första som bara fortsätter. Visst kliver vi undan, unga ambitiösa varelser kan vara tröttsamma att vara omkring när de ska proklamera och strida om sina synsätt och åsikter, precis som de innan oss kände för oss men vi ger inte avkall på stilen.
För vi skiljer oss inte från några 35+:are genom tiderna, vi går alla igenom stort sett samma utvecklingsstadier, det är bara det att vi inte köper synsättet att det är dags att lägga undan vissa plagg eller accessoarer. Jag ser högt uppsatta kvinnor och män som tar plats på möten i Converseskor och kepsar. I halvrakade frisyrer - kvinnor - och mycket kajal kring ögonen - män. Knasiga kavajer med udda slag eller som en blogg jag just fått nys på och där det framkom att vi på Stockholms gator har personer som helt anammat 40-50-tals stilen på riktigt. Dem vill jag verkligen leta rätt på och fota. Underbart!!
Knepet och hemligheten är att om det bärs upp på rätt sätt blir det aldrig fel. Det finns folk som klär sig illa inom alla åldersgrupper. Jag ömmar för dem som försöker, finns viljan finns modet och Modet - get Me.
När det kommer till mode vet jag att de som är som mig reagerar endast starkt på en och samma sak: osäkerhet. Riktiga modeälskare är ALDRIG nedlåtande angående andras stilar så där har ni en liten bruksanvisning att veta vem du har framför dig. Man har en respekt för varandra, för det gedigna intresset även om då ens uttryck ter sig olika. För en person som är nedlåtande är osäker- det går aldrig att komma ifrån. Och de använder modet som ett vapen att hävda sig på andra.
Titta på Lady Gaga. På Madonna och Elton John. Visst kan många ha åsikter om deras stilar genom åren MEN vi köper det för de bär upp sina outfits med bravur. Ordspråket: Mångfald förgyller! Sprider sina spektra över många områden.
I mode är den en självklarhet.
Hur tänker ni kring mode?
Jennie Johansson, För mig handlar 2011 om: Utveckling, Utbildning,Upplysning. Och att få ha roligt!
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
"De ser ut som H&M-affischer och verkar ha förstått att det gäller att kunna gå på catwalken för att man ska tillåtas leva." Foto: Elvert Barnes (BY CC 2.0)
