 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Regina Németh
publicerad 16 jan kl. 06.00:
Foto: flickr/travelmeasia (BY CC 2.0)
Det här är långt ifrån ett paradis
När jag satt på pendeltåget hem igår blev jag vittne till något fruktansvärt. Det var inte någon som blev knivhuggen, misshandlad eller ett barn som tappat bort sin mamma.
Jag sätter mig ner på ett ledigt säte, bredvid en vanlig "jag-har-precis-jobbat-i-tio-timmar-nu-vill-jag-hem"-resenär. På andra sidan gången sitter en grupp syskon. Den äldsta, en kille som inte kan vara äldre än jag, lyssnar tålmodigt på sina syskons historier om hur "mamma visst hade sagt" och "men sen sa läraren" och "vad tycker du?".
De två yngsta, en flicka och en pojke, har overaller och ryggsäckar. Pojken har kort mörkt hår och klara barnögon, flickans hårfärg vet jag inte. I stället får jag se en fantastisk lila slöja och jag tycker att hon är söt. Eftersom hennes äldre syster inte har slöja, antar jag att denna flicka som inte kan vara äldre än sju år har valt det själv. Det är någonting med det som gör mig varm inombords.
"Det var en man som fick välja mellan helvetet och paradiset och han valde paradiset. Men sen var paradiset helvetet och helvetet paradiset. Det var tvärtom!" säger hon och ler mot sin äldre bror. Han ser sig oroligt omkring och säger till henne att prata tystare.
Den lilla pojken ber henne förklara. "Jo men helvetet var paradiset och paradiset var helvetet!" säger hon igen. Den äldsta brodern vänder sig nu mot henne och säger till henne att vara tyst. "Jag vet allt det där, men alla förstår inte berättelserna om paradis och helvete. Därför ska vi inte prata högt om det." Flickan blir tyst.
"Därför ska vi inte prata högt om det" gör att värmen från tidigare försvinner. Jag blir inte arg på den som sagt det, jag blir frustrerad på oss som fått honom att säga det. Är vi så oförstående att ett barn inte ska få berätta historier för sina syskon på pendeltåget? Är vi så dömande att en bror måste tysta sin syster för att de inte ska råka illa ut? Är jag naiv som inte har insett det här?
Jag vet att fördomarna finns där hos de allra flesta, och jag vet att Sverigedemokraterna har alldeles för mycket stöd, i mina ögon. Jag vet att burka förbjuds i Frankrike, men jag har aldrig sett det här i så tydlig form. Ska ett barn växa upp och känna sig ännu mer utanför än alla barn redan gör?
Det här är bland det värsta jag hört på länge. Jag har sett hur fördomar får ett barn att sluta le. Vi kan inte skylla på brodern, när det är vi som pratar genom hans mun. Det är vi som tystar flickan. Det är nog dags att ändra på det här nu, Sverige.
|
