 |
MEDIA
Artikel
av Fredrik Rosvall
publicerad 4 jun 2009 kl. 15.41:
Det här är inte en konspirationsteori
Det var fullsatt när Niels Harrit, lektor i kemi vid Köpenhamns universitet, för första gången i Sverige höll sitt uppskattade föredrag om WTC7:s märkvärdiga kollaps 9/11-01.
Föredraget anordnades av Iransk-Svenska Solidaritetsföreningen med stöd av Malmö kommun. Dessutom medverkade Alhambra Förlag med ett bokbord med sina 11 september-kritiska böcker. Ett team från TV4:s Kalla fakta-redaktion, som följt Harrit i hans engagemang, närvarade också och filmade föreläsningen.
World Trade Center 7 var den tredje skyskrapan som kollapsade på Manhattan den 11 september 2001. Den blev inte träffad av något flygplan.
World Trade Centerkomplexet bestod av sju byggnader, av vilka tvillingtornen (WTC1 och 2) var de högsta. WTC7, som var 47 våningar, eller 186 meter hög, totalkollapsade plötsligt och fullständigt symmetriskt på under sju sekunder, sju timmar efter tvillingtornen. Då WTC7 endast var lindrigt skadad efter tvillingtornens fall får kollapsen betraktas som arkitekturhistoriens mest anmärkningsvärda, åtminstone om man väljer att utgå ifrån den officiella förklaringen.
Niels Harrits föredrag är indelat i två delar och i den första presenterar han just den officiella förklaringen till kollapsen, sådan den framställdes i en rapport från National Institute of Standards and Technology (NIST) i augusti i fjol. I den andra delen presenteras en uppdaterad hypotes, som förklaras och understöds av teknisk dokumentation, och även uppgifterna om rester av sprängämnen - nanotermit - som påträffats i stoftet från byggnaderna.
Enligt NIST:s förklaring så rasade WTC7 på grund av mindre bränder på högst tio våningar. Det skulle i så fall vara den enda stålkonstruerade byggnaden någonsin som rasat på grund av brand, och Harrit jämför med betydligt mer omfattande höghusbränder som alltid lämnat stålskeletten intakta. Det är när Harrit överger den officiella hypotesen om brand som orsak och börjar jämföra med kontrollerade rivningar, det vill säga sprängningar, som bitarna börjar falla på plats.
Som en del av presentationen visas ett dokumentärklipp där den holländske experten på rivningar av höghus, Danny Jowenko, utesluter allt annat än en professionellt genomförd sprängning av byggnaden. Den intervju med WTC-komplexets ägare Larry Silverstein, där Silverstein "säger fel" och bekräftar att man sprängde huset, visades också. Larry Silverstein, som endast ägt byggnaderna i några månader innan den 11 september, hade av en händelse tecknat en superförsäkring med tanke på terroristangrepp, vilken förlänade honom ofantliga summor efter attentaten.
Niels Harrit undviker dock genomgående att spekulera i vilka som egentligen ligger bakom attackerna den 11 september, eller vilka som lät dem hända genom att låta bli att aktivera de försvarsåtgärder som i vanliga fall hade satts i verket. Istället fokuserar han på de tekniska realiteterna kring kollapsen av WTC7.
På frågan om nanotermiten, som han tillsammans med åtta andra forskare har konstaterat i olika stoftprover från Ground Zero, kan ha uppstått av sig själv eller naturligt funnits i byggnaderna svarar han bestämt nej.
I en vetenskaplig artikel som nyligen publicerades i The Open Chemical Physics Journal konstateras röda/grå partiklar oreagerad nanotermit, som alltså är ett högteknologiskt kemiskt ämne som smälter och kapar bärande strukturer vid rivningar av stålkonstruerade byggnader. Varför denna upptäckt, som i och för sig tagits upp i media, inte fått större genomslag är den stora frågan när mindre grupper samtalar efter föredraget.
Vad är det för mekanismer som spärrar denna gigantiska nyhet, vilken i förlängningen skulle kunna innebära att "kriget mot terrorismen" och drygt 1,3 miljoner döda i kriget i Irak, samt konfiskerandet av olje- och andra naturtillgångar, är resultatet av en mörkläggning? Det mest uppenbara svaret handlar om en psykologisk blockering med tanke på frågans oerhört komplexa art. Den känslomässiga övertygelse som uppstod då vi såg skyskraporna kollapsa, samtidigt som vi via USA:s regerings experter fick veta att det inte var något annat än ett verk av al-Qaida, har inpräntat en slags traumabaserad övertygelse i oss.
Att president George Bush strax efter attentaten uppmanade alla att slå dövörat till om någon skulle föra så kallade "konspirationsteorier" på tal i samband med 11 septemberattackerna, kan naturligtvis också tolkas på flera sätt.
Niels Harrit illustrerade i sitt föredrag dilemmat genom att visa en reproduktion av den belgiske surrealisten René Magrittes (1898-1967) målning Ceci n'est pas une pipe, en bild av en pipa med texten "Det här är inte en pipa" under. Vad ska man tro på, det man ser med sina egna ögon eller det man uppmanas att se?
|
