 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av  Magnus Löwendahl
publicerad 24 jun 2004 kl. 16.08:
Det feministiska bokkrossartricket
Halmgubben på besök på den stora tidningen.
En bok kommer ut. Innehållet anses olämpligt. En recensent som ogillar innehållet sätts in. Denne förvränger innehållet för att sedan skälla ut förvrängningen; utför ett så kallat "straw man"-trick.
Boken ifråga är Susanna Popovas "Elitfeministerna". De som ansåg innehållet olämpligt var Aftonbladets redaktion. De bad den hängivet feministtroende Ira Mallik att ordna med en halmgubbetext. Och det gjorde hon.
Jag ska visa hur några av Malliks trick är upplagda. För att demonstrationen ska bli begriplig, först en sammanfattning av det faktiska innehållet i Popovas bok:
Kapitlet "Politiken" visar hur regeringen kör över inbjudna näringslivsrepresentanter vid diskussioner om jämställdhet. Det visar också hur den radikalfeministiska begreppsapparaten ("patriarkatet", "könsmaktsordningen") alltmer tränger in bland borgerliga skribenter och politiker.
Kapitlet "Forskningen" visar att genusvetenskapen bygger på att forskningsresultatet är bestämt redan från början. Och att tolkning av data därför görs på ett sådant sätt att dessa ska stämma med det förutbestämda resultatet. Till exempel att kvinnor hindras av männen i en viss organisation att göra karriär.
Kapitlet "Psykologin" visar hur kvinnliga skribenter, med drömlika positioner i massmedia, inte klarar mer än att gång på gång uttrycka att allt är ett helvete. Detta eftersom de tror sig vara jagade och förtryckta av "patriarkatet" som, hur de än gör, förstör deras liv.
Kapitlet "Rättvisan" visar hur feminister förskjutit jämställdhetsbegreppet från rättvisa mellan individer till rättvisa mellan grupper. Samt att detta, ur rättssynpunkt fördärvliga synsätt, har döpts till "genusperspektivet", och på olika sätt intvingats i statsapparaten.
Så till recensentens halmgubbekonster: I inledningen hävdar Mallik att hon häpnar över att Popovas kritik (mot elitfeministerna): "är så illa underbyggd, inkonsekvenserna så tydliga, faktafelen så konstiga och påståendena så vilda."
Ingen av de fyra negativa synpunkterna har rimlighet, vilket alla läskunniga som läst boken vet. Kritiken mot elitfeministerna är väl underbyggd, boken är konsekvent, totalt ett (1) faktafel är identifierat, och stilen i boken är allt annat än vild. Tonen är dämpad, även om författarens vrede över sakernas tillstånd känns tydligt nog. Hur gör då Mallik för att försöka få med läsaren på att hennes svepande och osakliga kritik är riktig?
Hon utgår från, ett för henne, centralt feministiskt livsmål: att alla mänskliga grupper ska vara uppdelade så att där är, i stort sett, lika många kvinnor som män. Mallik raderar därför bokens beskrivning av hur regeringen nonchalerar näringslivet vid samarbetsträffar, och menar att Popova målar upp en bisarr nidbild av verkligheten: ett näringsliv hukande under radikalfeministernas diktatur.
Detta är en skickligt byggd halmgubbe, eftersom Popova inte byggt upp någon nidbild, hon har gjort en helt korrekt verklighetsbeskrivning: Näringslivet terroriseras verkligen av regeringens könsbalansfundamentalism (50/50-tänkandet), vilket hotar näringslivets självständiga personalpolitiska bedömningar, och därmed dess produktivitet. (Dessutom hotas hela samhällets ekonomi, eftersom Sverige, liksom alla andra västerländska samhällen, har det privata näringslivets affärsverksamhet som sin ekonomiska motor.)
Mallik bygger sin andra halmgubbe genom att påstå att Popova använder lösryckta citat för att visa att handelshögskolans egen genusforskare, Anna Wahl, bedriver undermålig forskning. I själva verket är Popovas beskrivning av Wahls metoder helt solid. Wahl framstår som den bluff hon är, inte genom att urvalet av citat är lösryckta, utan genom att citaten visar att Wahls "forskningsresultat" är lösgjorda från verkligheten.
Man skulle kunna fylla en doktorsavhandling med beskrivningar av alla de halmgubbar som Mallik konstruerar inspirerad av Popovas bok. Men av utrymmesskäl får det tredje exemplet bli det avslutande:
"Popovas intresse för utseendet på dem hon angriper är överhuvudtaget ett genomgående drag i Elitfeminister. Författaren Sara Stridsberg 'springer omkring på festen i kort klänning, randiga strumpor och klut på huvudet'".
Men det genomgående draget i boken är inte alls ett frossande i personbeskrivningar, utan en återkommande skarp analys av feminismens tankar och metoder. I det av Mallik använda citatet är personbeskrivningen dessutom en del av ett avsnitt där den feministiska författaren Sara Stridsberg beskriver sin klädsel som strategisk: "Vi tror att vi skrämmer folk genom att se ut som något annat än de förväntar sig.".
Malliks recension handlar inte om Popovas bok. Den är ett feministisk känsloutbrott på basis av en vrångbild av boken. Jag föreslår att ni läser "Elitfeministerna". Den är klart läsvärd, och ni lär er viktiga saker om feminister. Jag föreslår att ni sedan läser Malliks recension. Av den kan man nämligen också lära sig viktiga saker om feminister.
Artikeln i Aftonbladet:
http://www.aftonbladet.se/vss/kultur/story/0,2789,470201,00.html
Samt två mer normala recensioner:
http://www.gd.se/Article.jsp?article=37228
http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=121&a=163157
|
