 |
Artikel
av Mikael Vasara
publicerad 3 jan 2012 kl. 06.00:
Det faller guld
"Bernt Törnbloms skiva har mycket hjärta. Det kanske alla artister vill åstadkomma, men hos vissa hörs det mer än andra."
Det här är en skiva med texter om bland annat kärlek, melankoli, glädje, längtan, sorg och hopp. Det är visor som jag tycker borde nå längre ut än de för tillfället har gjort.
Bernt är ute och spelar mycket, och jag har även fått höra honom spela live på en fikastund i Nykvarns kyrka. Jag rycktes genast med när han berättade om en sång som heter "Du var min far". Bernt säger i skivfodralet, som är utformat som en bok, att han var lite osäker på om han skulle spela denna låt offentligt och ha med den på skivan. Men efter att ha spelat upp den för ett antal vänner, så förstod han att låten tilltalade andra. Sången handlar om den far som han knappt fick träffa för att han drack för mycket, och i texten skriver han att fadern stank av sprit och lögner som hoppade ur hans mun. Men det finns även en rad där han säger att han så mycket önskar att något som fadern sa var sant. Och det är väl den textraden som griper mig, denna längtan man ser hos barn till föräldrar som inte är som andra, efter att de bara ska tala sanning och inte ständigt ljuga och göra sig till. Refrängen är oerhört fin.
Jag tycker mig höra spår av Olle Adolphson i musiken och även Jan Hammarlund, men det är mest Bernts egen vackra röst som väldigt lätt och vackert förmedlar texterna. Musiken varierar från det som låter väldigt enkelt, till mer avancerade gitarrfigurer. Låten "Hon kom som en vind" handlar om sorgen efter en förlorad flicka. Bernt är på en resa med denna flicka som inte finns mer, men som självklart finns i hans tankar och drömmar - det är ju så med de vi förlorat. Låten tar oss med över land och hav och historien, där till och med Columbus figurerar i en strof.
Det här är en skiva med mycket hjärta. Det kanske alla artister vill åstadkomma, men hos vissa hörs det mer än andra. Jag avslutar med ett citat:
Och Gud sade
Låt mitt regn falla över era huvuden
Låt min jord hylla era fötters steg
Låt doften leka mer era sinnen
Och låt mitt anlete lysa över er människor
Och jag tillägger; låt oss leva alla våra dagar.
|
