 |
KULTUR & NÖJE
Artikel
av Majsan Keller
publicerad 11 jan 2007 kl. 21.12:
Det är till Torget man ska gå en torsdagskväll
Jag skrev en artikel förra året om klubblivet i Söderhamn. Skillnaden mellan Stockholm och Söderhamn är inte så stor. Stockholm har flera krogar att välja på. Men var är allt folk?
Helt dött i Gamla Stan en torsdagskväll och jag trodde hela kvällen att vi gick på en ödslig promenad på Söderhamns gågata. På Mandus borde det vara fullt kl halv elva på kvällen, men icke.
Tre stycken O-promiskuösa gäster satt och skrapade på en tallrik, en bartender som snarare skulle ha passat in på det glada 1940-talet serverade min drink på det allra sämsta sätt. Trots en enkel förklaring så lyckas man inte. Jag sippade på min drink med mungipan nere vid halsen. Det här var nästan sämre än krysset i Söderhamn. Usch, vilken levnad, var befann sig glädjen på Mandus? Till det positiva så fanns livet och rörelsen igång så otroligt bra att Kungen själv hade känt sig hemma på den fina krogen på Österlånggatan 7.
Jag ogillar begravningsplatser, så vi gick vidare till Torget och hoppades på mera tur. Oavsett hur dåligt jag tycker detta ställe är så borde ju folket vara någonstans i stan.
Äntligen lite liv och rörelse om man kollar in genom fönstret. Väl inne så är det varmt och gott. Årets drag 2003 Tollie o Dolores satt och myste i ett hörn, med all rätt. Glädjen stod på topp och man kände hur man dansade till discodunket. Till allas stora förtjusning så var det schlagerfritt. Drinkar och smirrnoffice såldes till förbannelse. Det är till Torget man ska gå en Torsdagskväll, garanterat med glädje, skratt och liv.
Jag glömde ju presentera hur kvällen började så nu ska jag avsluta med något som inte tillhör vanligheten. Det goda till sist såklart:
Hela tillställningen började med en bordsbokning på Sidetrack, till den stora besvikelsen så har denna krog så vitt jag vet aldrig tagit hem ett pris på Qx-gala. Men det är inte Sidetracks fel utan det felet ligger mera hos oss andra som inte nominerar. Mitt upp i allt så rasslar det till i trappan, och efter några minuter så rasslar det till igen. Vi satt allihopa vid ett stort långbord som en enda stor familj. Två stora giganter i klubbvärlden, kanske två rivaler som kämpar för att det inte bara ska vara schlager och house hade en ljuvlig middag tillsammans med sällskap. Den synen hade många velat se och lyssnat till med ena örat.
Enligt redaktören Ronny Larsson på Qx:
(Årets chock: Var är alla gayklubbar i Stockholm? ALLA skulle må bra av lite konkurrens mot de två giganterna som finns idag. Allt kan omöjligt vara schlager eller house. Var är allt det andra?) Källa. Qx.se
Nog har det funnits konkurrens, Kharma, Rio, Schlagerbaren och Moatjé men ingen av dessa verkade fungera? Gay folket klarar inte av tre ställen i taget. En stor fest någon gång ibland är vad som räcker, trots Salvationfesterna så fylls Linos klubblokaler till fullo. Är inte det bra? Varför ska vi slå ut varandra? Då borde Mandus och Torget klara av de giganter som finns. Men när det endast sitter tre gäster på krogen som har vunnit tre Qx-priser kl midnatt en Torsdagskväll så kan man börja fundera på vad som egentligen behövs i Stockholms Gayvärld.
Summan av kardemumman: Torget rockar ändå fett, men Sidetrack är klubben där du verkligen kan bli mätt.
Klubblivet i Söderhamn
http://majs.blogg.se/221206233543_klubbliv_i_sderhamn.html
|
