 |
KULTUR & NÖJE
Artikel
av Lennart Karlsson
publicerad 13 jan kl. 06.00:
Foto: flickr/nSeika (BY CC 2.0)
Det är saligare att skriva än att läsa
Att läsa böcker kan kanske vara bra och uppiggande ibland. Men man blir genast en bättre människa av att skriva själv.
"Blir vi bättre människor av att läsa litteratur?" frågade sig Ingeborg Löfgren i en understreckare i SvD den 19 januari 2009 - Litteraturen lika farlig som livet självt. För att kolla upp det så lånade jag hem två böcker.
Jag började med att läsa Samuel Becketts "Murphy". Akademiledamoten Ulf Linde har skrivit ett entusiastiskt förord. "Jag avundas er som läser Murphy för första gången. Ni får en läsupplevelse bortom allt förstånd." Efter att ha läst 100 sidor började jag misstänka att herr Linde är en stor skämtare och att han driver med mig. Det finns nämligen ingen mening och filosofi bakom det skrivna och det är en riktig plåga att läsa det här svamlet. Jag förstår att Beckett hade stora problem att hitta en förläggare. Nu är jag dock säger på att Beckett hade mycket roligt när han skrev boken. Han försöker hela tiden att vara lärd och intellektuell. Men hans ordvrängeri roar inte. Nu är det så att skillnaden mellan att skriva en bok och för någon annan att läsa det skrivna ibland är som mellan himmel och helvete. Någon bättre människa blir jag inte av att läsa "Murphy", snarare sämre.
Jag har också börjat läsa Thomas Bernhards "Wittgensteins brorson", med ett entusiastiskt förord av Bodil Malmsten. Efter att ha läst 100 sidor är jag helt säker på att jag inte heller kommer att bli en bättre människa att läsa färdigt den boken. Jag orkar inte med fler detaljer om hur det är på ett mentalsjukhus. Inte heller vill jag ha fler detaljer om hur det gick till före, under och efter andra världskriget. Men de flesta författare är som besatta av att skildra världens elände. Deras böcker kan räknas till kategorin sjukhusromaner, där de själva är patienter som lider av ofta obotliga sjukdomar. Man undrar verkligen, blir folk inte trötta av allt elände?
Man kan beräkna att det levde och dog kanske 20 miljarder människor under 1900-talet. Hur blev deras liv är en intressant fråga? Jag brukar fråga folk om de känner någon lycklig människa. Och då svävar de betänkligt på målet. 1900-talet var ett eländes århundrade. Hur många människor dog i samband med alla krig, hur många svalt ihjäl, hur många dog i fruktansvärda farsoter, hur många blev mördade, hur många tog livet av sig och hur många dog i olyckshändelser? De riktigt lyckliga var nog mycket få.
Det är alltså betydligt saligare att skriva än att läsa. Webbredaktören här på Sourze har varit oerhört generös och tagit in 233 av mina texter. Det har varit mycket roligt att skriva dem. Men jag tycker synd om de som råkat läsa och tagit del av mina eländesåsikter. Det enda positiva är att man kan läsa dem på åtta andetag. Men allt har ett slut. Jag kan vara död till på lördag. Då är det roliga slut för min del. Amen.
|
