Enligt utvecklingsläran ska apor i varma länder för länge sedan ha befriats från sin loppiga päls. Medan vi och eskimåerna borde vara ludna som bara katten för att skydda oss från kölden och kallt vatten.
Men jag har inget hår där jag mest behöver det, t.ex. på bröstkorgen, benen och armarna. Jag har hår på de mest skyddade delarna av kroppen som armhålorna och ja... i kalsongerna. Där är det väl tillräckligt varmt ändå? Denna vecka riskeras värmeutslag!
Jag träffade en luden karl på ett badhus en gång, som sa hade han fick raka rumpan på ett rätt intimt sätt, annars blev det väldigt ohygieniskt. Vissa bekymmer har jag tydligen sluppit.
Men jag kräver att apor i varma Afrika snarast ska bli lite tunnhårigare annars stämmer inte utvecklingsläran. De mystiska oxarna i Jämtland är däremot rätt utrustade med tredubbel päls. De är liksom reliker från istiden. Som Darwin inte kände till!
Jag läste att det sannolikt tagit miljoner år för olika slags liv, att utveckla ett seende öga. Under hela denna tid var det nya lilla organet bara till besvär. Ungefär som en tumme mitt i handen var det. Så började de små individerna skönja en ytterst dimmig värld. Men ögat var under ngn miljon år alltför dåligt för att hitta föda på marken eller jaga med. Det var lätt att skada, bara till besvär.
Än i dag finns en massa varelser som har alltför dåliga ögon för praktisk användning. Men de hittar föda och parar sig ändå. Varför då utveckla ett öga? Det är något som inte stämmer hos profeten Darwin.
Vissa fiskar är ena underliga laxar. De förökar sig bara på ett enda ställe, där de själva blivit kläckta vid Långsele i Vindelälven t.ex. De kan simma runt tusentals mil i flera år men den enda plats de kan tänka sig att älska i är vid Långsele. Vad utomordentligt fånigt och opraktiskt det är. Men jag har varit i Långsele, Norrlands vackraste plats. Så jag förstår dem lite grann.
Vad sade fader Darwin om dessa laxar och de lika fåniga ålarna? Tala om att ställa till besvär för sig, rena kärleksvägrarna. Det är som om de påverkats av Ingmar Bergman eller Lars Norén. Men jag påstår inte att Bergman var någon direkt kärleksvägrare.
Vilka giraffer var det som överlevde den första svältperioden när arten var ny? De med de längsta halsarna som kunde nå upp i träden kanske? Eller var det de som kunde ställa sig på bakbenen en stund i taget och på så sätt fick i sig lite blomster och blader? Vad står det på sid. 74 i Utvecklingsläran om den saken tro?
På stora floders botten går det omkring flodhästar och betar. De har inga gälar och det har inte våra hästar heller, men nära släkt är de visst. Men flodens hästar kan vara utan ny luft i minst 15 minuter, sedan kommer de upp och andas några minuter, sedan ner till gräset igen. Har inte utvecklingsläran halkat lite snett här tro? Hur många sekunder klarar sig Brunte utan luft utan att råka i panik?
Vissa ormar har tydliga anlag till att utveckla ben. Men ödlorna har slagit till och gjort det. Var de smartare än ormen i Lustgården tro, som ringlar sin sorgliga bana över hälleberget fortfarande? Jag menar att nog hade livet varit enklare för ormarna om de haft 4-8 utstickande ben ungefär. Nu krälar de omkring på magen liksom på invändiga ben som rör sig rytmiskt. Varför krångla till det så där bästa Charles D?
På havens kuster lever många slags djur som liksom inte kan bestämma sig för om de sjödjur eller landdjur. Som havssköldpaddorna som kliver i land en dag om året och lägger ägg i en meter djup sand. Sedan överger de sina arvingar på torra land. Sedan är det livets lotteri om de små kan ta sig till vattnet efter två månader innan de blir uppätna av tusentals fåglar.De har infunnit sig på exakt rätt dag för de kan sin kalender. Tio procent lär klara sig de första månaderna. Ja men käre Darwin... Det finns många sorters kryp och blötdjur som liksom inte kan bestämma sig vad de egentlig är och vill. Borde de inte få lite hjälp med sin identitet? Kanske våra kära transar kan hjälpa till med sin erfarenhet?
Ja, nu har jag vederlagt utvecklingsläran, men jag har beklagligtvis ingen bättre lära till hands. Förlåt mig mina kära läsare.
Judarnas gamla sköna skapelseberättelse kan inte överträffas i sin pedagogiska enkelhet. Men den var nog avsedd för ett nomadfolk för 3-4000 år sedan med vissa brister i läskunnighet och vetenskaplig skolning. Så vi får väl fortsätta att bearbeta och tolka evolutionen så gott vi kan. Det går ju rätt så skapligt. Men jag tror inte att den första zebran föddes i en bambuskog med långrandiga skuggor. Nej jag vägrar!
Jan Brunnegård, Socionom född 1939,socialliberal ,tillhör Missionskyrkan.
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
