 |
SEX & KÄRLEK
Artikel
av Raphael Mabo
publicerad 22 jul 2010 kl. 06.00:
Det är i dig det händer
"Jag reagerar på ett visst sätt för jag har vissa föreställningar, upplevelser, antaganden och värderingar inom mig i mitt undermedvetna. Jag reagerar på min partners beteende, men det är inte min partner som är orsaken till mina reaktioner."
Det är så lätt för oss människor att befinna oss i vår berättelse, vilket innebär rent konkret att våra tankar skapar en berättelse om det som vi har omkring oss. Denna berättelse påverkar våra känslor och hur vi uttrycker oss till världen omkring oss. Grunden till de berättelser som skapas i oss, det är våra övertygelser, värderingar och vår tro. När berättelsen är skapad så leder den till en aktivitet eller uttryck, helt enkelt en reaktion.
Vår hjärna tolkar information från kroppens sinnen och denna information skapar våra känsloreaktioner och våra tankar. Tolkningen utgår från våra minnen och tidigare upplevelser, från värderingar och trossatser, som ligger i det undermedvetna som ett filter som sinnenas information filtreras genom. Vår verklighet skapas inuti oss och denna verklighet kan vara väldigt olik en annan människas verklighet.
Ta ansvar för din upplevelse
Missförstånd uppstår mellan människor när de brister i kommunikationen av deras respektive verkligheter. Därför är det så viktigt att vara tydlig och klar när vi kommunicerar med andra människor, och att kommunicera utifrån en förståelse för att de människor som vi kommunicerar med kan ha en helt annan verklighet.
Det är vanligt att människor avsäger ansvaret för sig själva och lägger ut ansvaret för sin lycka på en annan. Detta innebär att vi gör oss själva till beroende av andras inre verklighet - därför att de beter sig utifrån sina egna föreställningar, upplevelser, erfarenheter, minnen, värderingar, antaganden och trosföreställningar om livet och verkligheten.
Om du förväntar dig av andra att de ska dela din verklighet, dina erfarenheter och värderingar, dina antaganden om livet och verkligheten, så kan du komma att bli besviken när de beter sig på ett sätt som visar att de har en egen verklighet som skiljer sig något från din.
När jag upplever mig som sårad i en relation, så är det jag själv som sårar mig. Inte min partner. Låt mig ge ett exempel: Om jag förväntar mig att min partner ska komma i tid så blir jag ledsen om hon är en timme sen, men om jag förväntar mig att hon ska vara en timma sen så blir jag glad om hon bara är försenad en kvart.
Eller, låt oss säga att min partner har sex med en annan och jag får reda på det. Om jag har föreställningen och förväntningen på min partner att min partner endast har sex med mig när vi har en intim relation, så kommer jag att reagera med känslor som sorg, ilska och upprördhet. Jag kommer att känna mig djupt sårad.
Är det nu min partner som har sårat mig? Det är skillnaden mellan min förväntan på min partner och min partners verkliga beteende som sårar mig, inte min partners beteende i sig. Om jag hade förväntat av min partner att min partner har sex med andra när vi har en relation, så skulle jag ha reagerat på ett helt annat sätt. Så det är inte min partners beteende som sårar mig, det är min egen tankekonstruktion och föreställning om min partners beteende som sårar mig. Så genom uppmärksamhet kring våra förväntningar så kan vi ta eget ansvar för våra känslor.
Ärlighet en förutsättning för balans
En nyckel för en framgångsrik och balanserad relation, som jag ser det, är att man är ärlig och öppen utifrån ett ansvarstagande över sig själv. När min partner gör någonting som utlöser vissa reaktioner i mig, bör jag vara öppen och ta ansvar för mina reaktioner genom att exempelvis uttrycka mig såhär: "När du beter dig såhär så upplever jag de här känslorna i mig."
Här tar jag ansvar för mig själv. Jag dömer inte min partner. Jag säger inte att min partner gör fel, eller ens gör rätt. Detta handlar inte om rätt och fel. Jag konstaterar att när min partner beter sig på ett visst sätt så upplever jag vissa känslor inuti mig. Jag reagerar på ett visst sätt för jag har vissa föreställningar, upplevelser, antaganden och värderingar inom mig i mitt undermedvetna. Jag reagerar på min partners beteende, men det är inte min partner som är orsaken till mina reaktioner.
Det vi gör när vi uttrycker oss i exemplet ovan, eller när vi säger: "När du gör si så reagerar jag med." eller "När du säger så, så kommer det i mig en tanke om.", det är att vi separerar beteende från person. Vi skiljer på sak och person. Och då blir det lättare för den andre att lyssna på vad vi har att säga. Sen kan man föra en diskussion utifrån detta om vad som känns bäst för båda parter.
Vi alla är ju olika och har olika preferenser. Relationer innebär att mötas. Att diskutera är också ett sätt att utforska ett möte och se hur mycket man kan mötas.
|
