 |
LITTERATUR & POESI
Artikel
av Jan Wiberg
publicerad 3 jul 2009 kl. 08.45:
Dessa förtretliga skövdebor
Man sitter fyra stycken i en tågkupé. I Skövde kommer påstigande, en skall ha plats i vår kupé.
Vi har åkt ända från Göteborg, vi har redan lärt känna varandra, ja inte lärt känna, vi har inte pratat med varandra, vi har suttit tysta i var sitt hörn, men vi har i alla fall sett varandra och lärt känna varandra till utseendet. Vi har intagit våra platser och vi har brett ut oss. Sträckt ut benen, lagt armen på ryggstödet, placerat handbagage på tomma platser och har planer på att lägga upp fötterna på sätet mitt emot, när det blir lite mer avspänt.
Så kommer denna skövdebo och gör så att kupén känns trång, gör så att vi måste samla ihop påsar och tidningar, dra in benen och ändra ställning. Vi hade det bra som vi hade det.
Vi som kommer från Göteborg betraktar dessutom Skövde som en liten håla. I inlandet. I Skövde bor bara lantisar. Bönder. Skövdebor talar Sveriges fulaste dialekt. Dom klär sig töntigt också.
Men Västgötaslätten är gammal kulturbygd och här fanns visst göternas urhem. Och kanske hela Sveriges. Västergötland är ett vackert landskap, en svensk jordbruksbygd Och vid Skövde finns ju Billingen, Det skall visst vara säreget. En horst eller nåt. Och det finns regementen i Skövde. Flera regementen. Skövde är en garnisonsstad med en massa militärer. Kanske kan det ha präglat skövdeborna. Militarismen. Skövdeborna är i alla fall lite stöddiga av sig. En ann är så god som en ann. Dom har småstadskomplex.
Det finns visst någon högskola också. En universitetsfilial eller något. Med kognitiv inriktning. Ett mellanting mellan psykologi och filosofi, kanske. Nåt socialvetenskapligt i alla fall.
Det skall finnas ett Teatersällskap också. Eller operettsällskap. En amatörförening. Men några kända skådespelare har visst skolats där. Så Skövde har tydligen både kultur och vetenskap. Och militärer. Ja, kanske inga militärer längre. Men det finns visst några industrier.
Inte som i Göteborg. Men i alla fall.
Småskaligheten är kanske bättre på många sätt. Föder bättre relationer mellan människor. Man kommer varandra närmre, tvingas vara ärligare. Anonymiteten i Göteborg kan vara hopplös. Utanförskapet, vandalisering, missbruk, utslagning. Det finns det nog inte så mycket av sånt i Skövde.
Det måste vara idoga människor på västgötaslätten som har grävt upp jorden, och levat med naturens växlingar. Rejäla människor som skapat Västgötalagen och byggt stavkyrkor. Det har funnits kloster också. Kanske inte precis i Skövde. Men i trakterna. Långt innan Göteborg fanns.
Dom pratar en ful dialekt, den kan vara ful hos en del, när den är bred, men man får en känsla av att bland skövdebor är ja, ja och nej, nej. Man får en känsla av att i Skövde snackas det inte bara, det är inte lika mycket yta, lika mycket dekadens, lika mycket bögar som i Göteborg.
Denna förtretliga skövdebo som slagit sig ner på en tom plats har fått mig att inte bara plocka bort min ryggsäck, lägga upp den på bagagehyllan och ta ner armen från ryggstödet. Han har fått mig att ompröva min och göteborgarnas manlighet. Och moral.
Vad är han för en typ egentligen? Är han nåt häftig?
Men han är väl som vi andra. Och förresten varför skall jag bry mig om honom, han är nog inte så märkvärdig. Inte märkvärdigare än dom andra, dom som var med från Göteborg. Och dom skiter jag i.
Snart är vi i Laxå och då kan det komma in ännu fler i vår kupé. Närkingar. Från gnällbältet.
Sedan är det visst raka spåret till Stockholm. I Stockholm är vi förresten alla lantisar.
|
