 |
KULTUR & NÖJE
Artikel
av Eleni Schmidt
publicerad 26 okt 2006 kl. 23.52:
Desmond och Träskpatraskfällan
Sveriges första dockanimerade långfilm är en lyckad historia. Har man en gång njutit av sucéer som "Wallace & Gromit" och "Chicken Run" kan man helt enkelt inte få nog av lera.
Animerad familjefilm/Sverige
Manus och regi: Magnus Carlsson
Producent:Magnus Carlsson och Maritha Norstedt
Längd: 68 minuter
Premiär: 15 december
Röster:
Berättare Sten Ljunggren
Desmond Shanti Roney
Helmut Sabaot Rikard Wolff
Elake Wille Ola Rapace
Sebastian Hare Måns Natanaelsson
Bittan ko och Fru Krokodil Anna Blomberg
Lille Fant Einar Edsta Carlsson
Herr Alligator Rolf Skoglund
Märta Elefant Lotte Bromé
Betyg MVG
Därför är det så kul att den första svenska lerfilmen dessutom är riktigt bra. Desmond och hans vänner Elake Wille, Sebastian Hare med flera vaknar upp av att deras saker är stulna. Träskpatraskmonstret är den självklare skurken och det byggs en fälla. Mysteriet med de stulna sakerna får förstås sin förklaring, men filmen är snarast en episodfilm där de små historierna avlöser varandra; kommunalrådet (och älgen) Helmut Sabaot har en behärskad romans med Fru krokodil, Elake Wille gör sitt bästa för att vara värst och Sebastian Hare har födelsedag nästan varje dag. I centrum är Desmond, en snäll gris som ibland tröttnar på sin favoritsyssla, att baka äppelmosmuffins.
Det här är roligt för barn men också för deras föräldrar. Plask och pruttar och snubblingar som kan vara jättekul för små besökare finns det gott om. Blinkningar till vuxenvärlden finns också Bittan ko fräser till om "gubbvälden" och Helmu Sabaot, den välvillige byråkraten som också är kommunpolitiker, blir väldigt hjälpsam när Desmond hotar med att inte rösta på honom i nästa val. Och när Ola Rapaces Elake Wille skriker "din gamla fläskotlett" till Desmon är det också roligt i all enkelhet. Lerkaraktärerna är hyfsat skickligt gjorda; Elake Wille är en hårdrockarslacker i rävgestalt och Fru Krokodil och Lille Fant är hemskt söta för att vara krokodiler. Den enda figur som ser opersonlig ut är Desmond, som mest liknar en skär lerklump. (vilket han ju också är) Filmen toppas också av att Sveriges skådespelarelit gör rösterna. Håll utkik för Richard Wolff sång med karabé känsla "jag är en lycklig man". Men varför inte "jag är en lycklig älg"?
|
Kjell Ekborg