 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Jan Sjunnesson
publicerad 26 jul 2003 kl. 12.11:
Den tredje vänstern
Fortfarande aktuell , särskilt utifrån uppropet inom Vänsterpartiet i våras mot de gamla traditionalisterna.
DEN TREDJE VÄNSTERN
publicerad i Norrskensflamman mars 1998
Jag ska försöka visa några tankar i nästa årtusendes vänsterdiskussion utifrån produktionens förändrade villkor och begreppet "Den tredje vänstern" (taget från Johan Lönnroths häfte 1997 och Jan Otto Andersson, finska Vänsterförbundet).
DEN FÖRSTA VÄNSTERN
Den första vänstern härstammar från 1700- talets upplysning och karakteriseras av tro på universella värden, individualism, liberalism och framstegsoptimism. Den försåg den svenska industrikapitalismen under 1800 - talet med argument mot konservatism och adel. Termer som danska Venstre, ett borgerligt agrar- parti i Danmark och svenska vänsterpressföreningen, lever fortfarande som tecken på denna första radikala rörelse för universell humanism. Den stelnade vid sekelskiftet, blev statsbärande i stället för i sann liberal anda nedmontera staten, borgerlig och samhällsbevarande.
DEN ANDRA VÄNSTERN
Den andra vänstern hyllade kollektiv och social jämlikhet som förutsättning för frihet. Under sent 1800- tal och tidigt 1900-tal blev Marx, Engels och Karl Kautsky med den tyska socialdemokratien förebild för västvärldens stora arbetarrörelser. I Sverige fick den sitt genombrott under 1930- talet med SAP:s långa regeringsinnehav och kompromiss med storfinansen. I mer reaktionära länder som Ryssland och östblocket blev den andra vänstern mer revolutionär. Men drömmen om social frigörelse förbyttes i stagnation och terror där och i stelnad byråkrati och okänslig planering i Nordens välfärdssamhällen här.
DEN TREDJE VÄNSTERN
Den tredje vänstern etablerades under 1960-talet i nya freds-, kvinno-, ungdoms- och miljörörelser. Engagemang i långt bort belägna länder, i planetens välgång och ett sökande efter en ny anti- materialistisk kultur kännetecknade denna nya vänster mer än renlärig kommunistisk proletär agitation från den andra vänsterns glansdagar, även om den nyleninistiska studentvänstern under 1970 -talet försökte återuppliva partikoryfén Marx tillsammans med Mao. Överallt i västvärldens studentuppror gjordes samma misstag, att gå in i den andra vänsterns, dvs den senila marxismen ( Daniel Cohn- Bendits träffande term), för att lösa något som var del av problemet. Den franska vänstern stod handfallen 1968 och splittrades sedan upp i små kaderpartier med marxism - leninism i olika schatteringar. Borta var situationisterna, borta rådsaktivisterna. 1972 skrevs en skarp vidräkning med den andra vänsterns nygamla auktoriteter som velat kanalisera revoltlustan in i particeller i Frankrike i Anti- Oidipus av filosofen Gilles Deleuze och psykoanalytikern Félix Guattari. Här i Sverige tävlade Skp, Kaf, FK osv med ett ny- leninistiskt Vpk med att företräda den sanna läran under 1970 -talet och de arbetade även tillsammans med den riktigt betonghäckande socialdemokratien som gillade maoistisk iver.
Resultatet kan avläsas idag när många Skp-are och vänsteraktivister gått in i SAP och fortsatt med samma fyrkantiga ledarstil och bakåtsträvande ideologi. Samma andra vänster, samma problem med individualism och frihet, byråkrati och traditionalism. Göran Greider är blott ett sent uttryck för en gigantisk nostalgisk vänster.
OKRITISK TEKNIKSYN
Vid sidan av betongsossar, Lenin och studentvänster fortsatte ett mer anspråkslöst företag inom de nya sociala rörelserna, som gärna de nya vänstergrupperna ville tillhöra.
Gemensamt för både den första och den andra vänstern var en okritisk tro på teknik , modernitet och vetenskap, en naiv syn på mänsklig natur och omedvetenhet om könsskillnader. Freud accepterades aldrig helt. Den första vänstern trodde att upplysta medborgare skulle förändra samhället medan den andra vänstern trodde på frigörande institutioner. Båda stagnerade. Krav på större frihet kom både från vänster och höger mot en maktfullkomlig socialdemokrati under 1960- och 70- talen. 1980- talets nyliberalism innebar ett försök att återgå till de frihetliga värden som hyllats av den första vänstern, men dess tomma valfrihet ekade lika tomt som socialdemokratins försvar av miljonprogrammets förorter.
Det var rätt att återuppliva frihetsidealet från den första vänstern, men inte utifrån kapitalets avreglering och moderaternas tomma valfrihetsfloskler. Den tredje vänsterns frigörelseförsök på 1960-och 70- talen måste fortsätta för att återerövra begreppet frihet från högern, där frihet alltid varit de maktbesuttnas frihet. Högern ställde i vissa fall de rätta frågorna om frihet men hade fel svar menade den brittiska vänstern i sitt program New Times 1989, med all rätt anser jag idag.
TRE FAKTORER
Tre faktorer har förändrat villkoren för en vänsterpolitik efter 2000- talet; ny informationsteknisk sk "post- fordistisk" produktion, globaliseringen och en reflexiv social ordning där alla traditioner ifrågasätts, utvecklas eller dör ut. Det nyväckta intresset för ursprungsbefolkningar tyder på respekt för kulturella skillnader såväl som ett ifrågasättande av vår industriella livsform och lönearbete som identitetsskapande. Termerna och analysen är den brittiske sociologen Anthony Giddens.
IT har förändrat villkoren för produktion, men inte bara till kapitalets fördel. Industrins omvandling kräver andra kvalifikationer än att tiga och lyda. En ny produktionsstruktur efter Henry Fords löpande band växer fram, en utspridd global post- fordistisk produktion, där datorer och underleverantörer ersätter fordismens löpande band och fabriker. Fabriker producerade för masskonsumtion förut, men nu ökar marknaderna för specialintressen, nischer.
SOCIAL UTVECKLING I PRODUKTIONEN
Den post-fordistiska produktionen passar den postmoderna konsumtionskulturen, där var och en tror sig vara unik. De nya medarbetarna producerar framför allt informationsrika och kulturella aspekter av produkter, snarare än massproducerade varor. Deras sociala och kreativa arbete är en väg framåt mot en frihetlig och demokratisk socialism, eller annan brukbar term för radikal frigörande social omvandling. Morgondagens arbetet innebär mer kommunikation och gemenskap som är frigörande men oavsiktliga sidor av processer i senkapitalismen. Redan Marx förutsåg denna inneboende sociala fria process i ångmaskinens tidevarv i Grundrisse 1857.
Nya frigörelseprocesser utvecklas vid sidan av marknaden och produktionen Den allt större sociala reflexiviteten kan leda uppbrott och uppror. Den marxistiska determinismen från den andra vänstern är förbi, så det finns ett val och ett politiskt experiment att fullgöra.
KAPITALET INSER
Var kan vi se omkring oss som tyder på en förändring i denna riktning ? Vänsterns motståndare inser situationens allvar T ex Håkan Lindgren, professor vid Handelshögskolan, som nyligen sade att på lång sikt vinner arbetet mark på kapitalets bekostnad. Etablerade branscher omvandlas och kunskapsinnehållet växer.
- Om varje medarbetares hjärna får en allt större betydelse för företaget betyder det att förhandlingssitsen är ganska god för den anställde , menade han (DN 971014)
Kapitalet tog till sig 1960- och 70 talets kulturrevolution och konsumtionsstil, sprungen ur den tredje vänsterns livsstil och tilltro till särart, kreativitet och flexibilitet. Även företagare och dem närstående fanns med i denna rörelse för ett öppnare samhälle, särskilt på landsbygden där socialdemokratin uppfattades som alltför fyrkantig. I Danmark upprättades ett nytt politiskt initiativ i "Oprør fra midten" 1976 som ett exempel på ny tvärtänkande kulturradikalism som idag ersatts av t ex miljöpartiet här, men borde fånga vänsteranhängare mer.
Den tredje vänstern måste vila på en global ekologisk solidaritet, utveckla nya demokratiska former och hysa respekt för individuella och kulturella skillnader. Annars stannar vi kvar i den andra och dör ut.
|
Michael Lundahl
