dcsimg
Tisdag den 21 maj 2013 Ny användare | Logga in  
Sourze - alla har något att berätta

Dagens skrivtips: Upploppen i Husby | VM-guld i hockey | Fler anmäler mobbning i skolan Börja här!

KULTUR & NÖJE
Artikel av Erik Reimers publicerad 15 jan 2010 kl. 10.19:


Foto: flickr/Thomas Hawk (Creative Commons)

Den självdestruktiva konsten

"Varför har man ett behov att se olycka hos någon annan? Jag vill ju inte vara olycklig, jag vill vara motsatsen."
En vis man sa en gång att det av någon anledning bara är den allvarliga, sorgsna och/eller olyckliga konsten som håller. Han drog som exempel att Det sjunde inseglet är mer relevant idag och lättare att förstå och ta till sig än en pilsnerfilm från samma era. Jag skulle aldrig i mitt liv köpa en skiva av Dr.Macdoo men jag äger flertalet Kentskivor. Jag är beredd att hålla med till fullo men ifrågasätter varför. Varför har man ett behov att se olycka hos någon annan? Jag vill ju inte vara olycklig, jag vill vara motsatsen.

Humor måste rent logiskt vara lika uråldrigt som någonting annat. Varför är det så lätt att avfärda den? Konst är i min mening någonting man uppskattar för dess kontraster och påverkan av eller på samhället i just precis den tiden. Kanske är det så att man inte kan uppskatta det där dystra, svarta, det där sjunde inseglet om det inte vore för att Nils Poppe hade roat folk innan dess. I vilket fall som helst, jag tror det är en balansgång som ständigt behövs. Att de båda sidorna av kulturen behövs lika mycket men att när det väl kommer till kritan så består enbart den svarta, dystra sidan. Det finns ett behov av att vara lite mer djup och tredimensionell än ett stycke slapstick. Hur många nivåer det än finns i Papphammars rullskridskoharvande. Ingen vill vara klassens clown, ingen vill vara han som aldrig kan säga en hel mening seriöst. Alla vill kanske inte, men alla kan i alla fall tänka sig att vara den där mörka mystiska snubben som satt och skrev hela tiden, som tog en promenad på rasten i stället för att spela bandy. Ingen vågade riktigt dock. Ingen gjorde riktigt som de egentligen ville under sin uppväxt. Krav från alla håll, föräldrarna, lärarna, kompisarna till och med husdjuret krävde ju en promenad eller lite kelning då och då.

Kanske är det därför som den mörka konsten får så stort utrymme. Ingen var riktigt nöjd och därmed var ingen riktigt lycklig. Enda trösten för det kanske är att se någon som har det ännu sämre och glädjas åt det man faktiskt har. Det är bara en tanke som slog mig. Konsten måste vara självdestruktiv.



Bookmark and Share

Erik Reimers, Jag får ibland en tanke som jag vill dela med mig


Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook









SENAST IN

Bokrecension


"Det står ett rum här och väntar på dig..."
En spännande skildring av ett historiskt och politiskt skeende som visar hur litet ett människoliv är värt om utrikespolitik och diplomati är inblandat.

 Sten O. Andersson

Filmrecension

Ida (Anna Åström) och Krister (Gustaf Skarsgård)
Foto: Johan Helmer

Lilla Fröken, jag kommer älska ihjäl dig
Ida och Krister köper en lägenhet tillsammans och flyttar ihop. "VI" är en skräckfilm - om kärlek.

 Isabelle Lundqvist

KULTUR & NÖJE
Lorentz & Sakarias
Foto: Christian Gustavsson

Roskilde Roadtrip öppnar starkt i Sverige
Lorentz & Sakarias bjöd Röda Sten-publiken på det lilla extra under en festkväll där alla kändes som gamla vänner.

 Evelina Fransson

KULTUR & NÖJE

Illustration: Robert Proksa

Svenska stjärnor tillbaka på scenen
Agnetha Fältskog och Gyllene Tider är högaktuella med ny musik. Mikael Vasara lyssnar och tycker till.

 Mikael Vasara

KULTUR & NÖJE

Foto: Billy Alexander

Om språk, religion och annat
Människan är det berättande djuret, alltså hittar hon på historier om allt, även om vad hon inte kan veta. Så nu ska jag hitta på en historia om språket. Den kan vara sann. Vi får se vart den leder.

 Hans Berggren

Skivrecension

Barbra Streisand
Foto: Al Ravenna

Nya skivsläpp med tvära kast mellan musikgenrer
Gemensamt för dessa artister är att de har lyckats väl med att sälja fysiska plattor, trots den generella nedgången.

 Mikael Björnfot

Skivrecension


Ansiktets debut - normbrytande och genialisk
Genom hela albumet får vi följa med i Ansiktets självrannsakande processer, och ofta landar det bland mycket sex och totalt självutlämnande i briljanta textrader.

 Evelina Fransson

flera



OM DENNA ARTIKEL:
Om skribenten
Erik Reimers

Publicerad:
15 jan 2010 kl. 10.19

Skriv ut artikel


1364 Läsare:


Dela:
Bookmark and Share
Betyg: 3,3 / 3 röster

BETYGSÄTT ARTIKEL:
Toppbetyg!
Riktigt bra
Lagom bra
Ganska kass
Riktigt dålig
FLER ARTIKLAR OM SAMMA ÄMNE:
Att musikskrika högst
Lennart Lundwall

Tillbaka till Ronneby
Malin Michea

Fantastiska Lena Nyman
Lennart Lundwall

Jag är en kortrandig människa
Lennart Karlsson

En sång till Kim Jong-Un
Gunnar Odenman

DE SOM HAR LÄST DENNA ARTIKEL HAR OCKSÅ LÄST:
Att tro
Angus Liddell

Livserfarenhet: summan av dina fördomar
Michael Karnerfors

Emanuela
Leif-Arne Undvall

FLER ARTIKLAR I SAMMA KATEGORI:
'Det står ett rum här och väntar på dig...'
Sten O. Andersson

Lilla Fröken, jag kommer älska ihjäl dig
Isabelle Lundqvist

Roskilde Roadtrip öppnar starkt i Sverige
Evelina Fransson

FLER ARTIKLAR AV SAMMA FÖRFATTARE:
[Sprauk]
Erik Reimers






Avancerad sök...
Jobbsök

Sök enkelt bland tiotusentals
jobbannonser hos Workey:


VAD

titel, nyckelord el. företag

VAR