Vad hände med elden i ögonen som tog mig på ett rus med X2000? Ruset som fick mig att leka med livet och som gav mig ett leende som landade på Cafè String och Odenplan?
Elden slocknade när avkommas sökande efter identitet utmanade mig. Jaget som var osäkert men som tvingades hitta rätt i vägen mot självständighet. Du och jag i en brytande symbios.
Elden la sig att pyra och pysa frustandes i en dödsångest som inte fick en chans till förlikning. Tiden stannade när kvinnligheten försvann framför moderliga måsten.
Jag och kvinnligheten är fortfarande här i en annan del av världen. Vi är ett och jag vet att även om passionen är i dvala så finns den ännu där inom och väntar på att vakna.
När tiden är inne...
Birgitta Stiefler, sjuksköterska med kärlek för orden
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
