Dagens skrivtips: Upploppen i förorterna | Tornadon i Oklahoma | Ännu ett nedlagt åtal mot Quick Börja här!
KROPP & SJÄL
Artikel
av Johan Seige
publicerad 6 mar 2012 kl. 06.00:
"Att få gå ut mellan åkrarna och känna alla dofter, lyssna på fåglarna och känna solens varma strålar, det är underbart." Foto: flickr/Creap (BY CC 2.0)
Den personliga assistenten
"Jag vet att mitt arbete är betydelsefullt, även om jag personligen tycker att det är en självklarhet att hjälpa dem som är i behov av hjälp."
Jag har fått tillåtelse av en mycket god vän som jobbar som personlig assistent åt en handikappad man, att via ett enkelt kåseri försöka beskriva hur otroligt viktigt och betydelsefullt hans och hans gelikars fantastiska arbete är. Det här är ett enda stort jättetack.
Den personliga assistenten Jag föddes i Norrland, men hamnade endast ett par månader gammal i fosterhem i Linköping. Det var ett bra hem. Ganska hårda regler, men ingen orättvisa. De jag bodde hos var kärleksfulla och lärde mig en massa om hur man beter sig och så vidare. Fostrade mig riktigt bra helt enkelt. Livet lekte och det började bli dags att utbilda sig. Jag flyttade ironiskt nog tillbaka till Norrland och min födelseort Sollefteå, för att utbilda mig till personlig assistent och allmän hjälpreda åt handikappade personer. Vintern var ingen höjdare så jag jublade högt när skolan var slut och jag klarat alla proven, och jag fick arbete med en gång i Västerås. Jag skulle aldrig kunna tänka mig något annat jobb. Jag älskar människor och gillar den här tillvaron. Jag har jobbat åt samma person sen jag slutade utbildningen för sju år sedan, och det funkar jättebra. Det är klart att vi ryker ihop ibland, men vad annat kan man vänta sig när vi hänger ihop mer eller mindre dygnet runt?
Det här jobbet passar mig perfekt eftersom han jag arbetar åt klarar sig bra utan mig långa stunder på dagen. Vilket ger mig möjlighet att gå runt på kontoret och vara lite social med hans arbetskamrater. Ibland kan jag till och med dra mig undan i något mörkt hörn och ta en liten tupplur.
Fast jag ska inte sticka under stol med att det ibland är riktigt grintråkigt. En del dagar begriper jag faktiskt inte varför jag är tvungen att följa med till hans jobb. Bara en massa möten. Ingenting händer. Fast det är klart, så gott som alltid efter sådana långa trista dagar brukar han vilja ta en lång promenad. Det är det bästa jag vet. Att få gå ut mellan åkrarna och känna alla dofter, hälsa på folk, lyssna på fåglarna och känna solens varma strålar, det är underbart. Då spritter det i benen och jag får verkligen tygla mig för att inte bara ge mig iväg ut i vetefältet och kasta mig på rygg och jubla. Inte när jag jobbar.
Jag vet att mitt arbete är betydelsefullt, även om jag personligen tycker att det är en självklarhet att hjälpa dem som är i behov av hjälp. Lönen är väl si så där, men jag bor gratis hos min uppdragsgivare och äter kostnadsfritt. Så det får väl duga. Vi bor i hus, och har en ganska mysig trädgård. Finns det något härligare än att få sträcka ut sig i solen på gräsmattan efter en riktigt hård arbetsdag?
Det händer att jag trots strikta order från min uppdragsgivare att inte äta upp bären och frukten i trädgården, ändå ger mig på vinbärsbusken och blåbären. Då ni, ska ni höra honom. Ryter som ett lejon och härjar och står i. Men det är det värt ibland, för tusan så gott det är med frukt. Nu har jag legat och slappat i gräset ett tag och njutit av solens varma strålar. Jag hör hur min uppdragsgivare kommer ut på altanen och ropar på mig. Hörde jag... sa han...? Jag hoppar upp och rusar förbi honom in till skålarna. Säg det då, säg det nu! Så kommer de välsignade orden.
"Var så god"
Som sagt, mina krav är inte så stora. Mat, sovplats och regelbundna promenader så är jag nöjd. Ett märgben då och då skadar förstås inte heller.
Bästa hälsningar, ledarhunden Teffe!
Tack min älskade vän. Johan.
Fridens /JS
Johan Seige, Musiker, låtskrivare och undehållare. Började leva när jag märkte hur kul det var, och har fortsatt sen dess. HalvGotlänsk Västeråsare. En drös egna plus bonusbarn. I ett kärboförhållande. Bar i vardagsrummet, 2 gitarrer och en sanslöst skön soffa. nöjd
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
