 |
KROPP & SJÄL
Artikel
av Raphael Mabo
publicerad 21 jun 2012 kl. 06.00:
Foto: flickr/mind_scratch (BY CC 2.0)
Den oändliga själen
Är vi offer för en kultur eller skapar vi den? Var är vår plats som individer i en grupp av människor och större sammanhang?
Jag studerar etnologi på universitet och i kurslitteraturen - "Etnologi. Perspektiv och forskningsfält" (Alf Arvidsson) - så hittar jag att kulturen är skapad, enbart skapad, av människan. I detta finns perspektivet att vi inte har en kultur när vi föds, utan kulturen är något vi lär oss och interagerar med genom medskapande. Vi föds in i ett kulturellt sammanhang (vår familj) och vi bidrar till dess utveckling genom våra handlingar.
Delvis håller jag med, för jag reflekterar att jag har ett vidare perspektiv som handlar om själens oändlighet där vi i varje liv samlar erfarenheter. Min upplevelse är att när vi föds så är vi inte som ett oskrivet blad, utan vi har - i vårt undermedvetna - med oss erfarenheter och upplevelser från det tidigare. Och detta är en del av det som påverkar hur vi interagerar med vår omvärld. Våra erfarenheter i själen blir som ett filter som vi tar in omgivningens undervisning genom, vår uppväxtmiljö, föräldrarna, kompisarna och händelser.
Jag ser själens erfarenheter som ett frö till den personlighet som vi utvecklar under vår uppväxt. Sedan beror mycket på jorden som fröet är satt i, väder och vind, andra växter i närheten, och ja hur väl fröet tas om hand. Det påverkar växandet och växtens möjligheter till överlevnad och dess utseende och funktion i världen.
I detta finns även begreppet karma, som är en parameter som är som ett frö till det som händer omkring oss, de utmaningar vi har genom livet. Karma som tankar, känslor och handlingar vi skickat ut tidigare, och som vi skickar ut i varje upplevelse av nu. Karma som del av det kollektivt undermedvetna, där vi alla är ihopkopplade.
Jag minns en regression (inre resa till tidigare liv) för många år sedan, där jag upplevde mig själv som en växt. Som en tusensköna på ängen, och rötterna satt ihop med andra växters rötter och vi var som en familj som kände varandra och påverkade varandra. Jag tror att så fungerar det kollektivt undermedvetna också. Vi påverkar kulturen och vi påverkas av kulturen, både genom våra direkta fysiska upplevelser genom våra sinnen men även subtilt i vårt undermedvetna. Vi har ledningar till varandra där tankar och känslor åker runt och mellan oss, vi påverkas av andra och andra påverkas av oss. Mycket av det vi tänker och känner är som ihopsamlande tankar och känslor som har åkt mellan flera människor, mycket är inte ens vårt eget för det kommer inte ursprungligen från oss.
Ett sätt att testa detta på är - fråga kroppen. "Tillhör detta jag känner nu någon annan?" (känner, tänker, upplever...). Känns det lätt och expansivt, så är det någon annans ( = Ja), känns det tungt och begränsande och intryckt, nertryckt så är det ditt eget (= Nej). Är det någon annans så kicka iväg det, åter till avsändaren (du behöver inte veta vem eller vilka det kommer från)... Be din kropp släppa taget om det, och skicka åter till avsändaren. Ibland kan man behöva göra detta flera gånger, för det kan finnas upplevelser i upplevelser, tankar i tankar, känslor i känslor - lager av lager av lager... Är det ditt eget, så jobba på ett annat sätt med dig själv. Möt känslan, upplevelsen, tanken. Betrakta din upplevelse som den är och omfamna den, omfamna dig. Du är inte fel som känner eller upplever. Du har en upplevelse, men du är den inte.
Jag utgår från att medvetandet är oändligt, själen är oändlig (och själen har ett medvetande), så kan man säga då att medvetandet inkluderar allt? Inkludera även din upplevelse i dig, tillåt dig känna och vara utan att döma och om du dömer så inkludera även det... Det som är, det är. Och allt är.
Jag kommer ofta att tänka på Parmenides, och det kommer från när jag läste idéhistoria för över 20 år sedan (tiden går). Parmenides var en av det antika Greklands filosofer, och han uttryckte sig om varat. Varat var enligt Parmenides existensen, allt som finns. Han hade begreppet icke-varat för att säga att det inte fanns. Allt var varat. Och även om ett icke-varat skulle finnas så skulle det också vara varat. Hans bild av världen var alltså oändlig. Det finns inget utanför, för även "utanför" är "innanför". Allt inkluderas, inget exkluderas. Allt är varande. Han beskrev begreppet "oneness", alltings enhet, för så länge sedan.
Och det är intressant, att du och jag och vi upplever som vi gör just nu och vi skapar den kultur vi har just nu, och denna kultur påverkar oss och vi påverkar den. Vilken kultur vill du leva i och verka? Hur vill du ha det omkring dig? Hur kan det du tänker, känner och upplever bidra till det som är omkring dig? Vad händer när du ger av ditt hjärta?
Jag avslutar med ett uttryck från den danske filosofen Martinus Thomsen - "Allt är meget godt" ("Allt är mycket gott").
|
