 |
SEX & KÄRLEK
Artikel
av Ramona Fransson
publicerad 1 sep 2008 kl. 10.41:
Den magnifika kraften i ett försoningsknull
Katarina Janouch gick i taket och Jessica Zandén fick knappt en syl i vädret.
Allt handlar om ett inlägg på en blogg som Jessica Sandén, skådespelerska från t ex TV-seriven "Tre Kärlekar", har skrivit tillsammans med Cecilia Gyllenhammar. Den sistnämnda känd för sin bok "En spricka i kristallen" som även blivit filmatiserad för SVT.
"När vågar vi erkänna att det kan finnas ömhet i ett slag över munnen? Och hur kan vi hjälpa misshandlade kvinnor, om vi hymlar med den magnifika kraften i ett försoningsknull?"
De ovanstående raderna är två av väldigt många fler i artikeln. Men det verkar som om just de raderna fick Katarina Janouch att sätta morgonteet eller kaffet i vrångstrupen, och hon verkar inte vara den enda.
Jag brukar säga, att vill du bli uppmärksammad ska du skriva något som inte är "politiskt korrekt", men glöm inte då att du ska kunna stå för vad du har skrivit. Inte som Linda Skugge, som i efterhand påstod att det mesta hon skrivit var lögn. Hon ville bara provocera. Elisabet Höglund, numera krönikör på Expressen, har också skrivit en artikel, som inte är politiskt korrekt, eftersom hon ifrågasätter de påstådda anledningarna om klimathotet, men hon står för sin åsikt.
Nu tillbaka till Katarina Janouch, som är känd för att vara sexrådgivare och har skrivit en mängd böcker om olika ämnen. Hon var mycket förgrymmad över Jessica och Cecilias artikel.
Själv är jag förvånad över att inte Katarina är glad att det dykt upp en annorlunda diskussion. Vi skriker efter jämställdhet, även jag, men få ifrågasätter hur politikerna samtidigt släpper lös krafter som inte alls främjar jämställdheten.
Ni som läst artiklar av mig tidigare, vet att jag gladeligen skulle förbjuda samtliga religiösa friskolor i Sverige. Om detta fenomen yppar få politikerna ett enda ont ord. Inte de politiker som sitter vid köttgrytan i alla fall.
Göran Hägglund skulle aldrig våga, eftersom alltför många inom KD är för religiösa friskolor. De har till och med en representant, Lennart Sacrédeus inom EU, som är, eller har varit, medlem i abortmotståndarnas förening "Ja till livet".
Nästa fråga jag ställer är, hur det kommer sig att hundratals, ja faktiskt tusentals unga kvinnor, för det mesta unga, skriver friarbrev till inlåsta barnamördare, pedofiler och andra våldsdömda män. I vissa fall är det inte ovanligt att de gifter sig med dem också. Vad är det för fel i huvudet på dessa kvinnor? Vill de inte ha jämställda förhållanden? Vill de bli dominerade?
Visst finns det kvinnor och män som gillar sex med sadism och masochism. Men förhoppningsvis är de vuxna och överens. Mona Sahlin tog upp, i samband med att Fadime mördades av sin egen släkt, att det var dags att ge skydd till unga flickor som riskerade sina liv inom familjen. Vad har hänt egentligen, sedan dess? Ja, inte är det mycket. Efter Fadime mördades Pela, och hur många efter dem, vet jag inte.
För några dagar sedan gick alliansen glatt och stolt ut med att nu har forskningen fått femton miljarder kronor. Så bra då! Dagen efter delades det ut hela sex miljoner kronor för stöd mot kvinnovåldet. Yippie, vilken fantastisk insats.
(Jag ironiserar, jag saknar två nollor, alltså 600 miljoner. Det hade jag kallat insats mot våldet)
Jag tycker att Katarina Janouch skriver bra saker och har säkert rätt i mycket av det hon säger, men jag tycker inte att man ska ha skygglappar och just nu anser jag att det är exakt vad Katarina Janouch har tagit på sig.
Om vi ska få män att förbli män, samtidigt som de ska bejaka jämställdheten, måste vi också erkänna att det finns kvinnor som talar med kluven tunga. Kvinnor som säger nej till abort, som anser att deras bibel är viktigare, än det lika värdet mellan könen. Kvinnor som ingenting hellre vill än att bli tagna av muskulösa, farliga, våldsamma och kriminella män. Varför vill dessa kvinnor inte ha mjuka, snälla och omtänksamma män?
Att män ska vara en del av sina barn, köra barnvagn, byta blöjor med mera, är i mina ögon helt rätt. Det gör inte män till velourpappor, men inga män eller kvinnor kan tvingas till ett beteende som de inte känner sig bekväma med, oavsett vad än Katarina Janouch, Cecilia Gyllenhammar eller Jessica Zandén har för åsikter.
Däremot har alla barn rätt till kärlek, trygghet och att få en rättvis värdegrund att luta sig mot. Men för att uppnå det ultimata, krävs att barnen ska ha rätt att få välja sina föräldrar. Vilket vi alla vet är en fullständig omöjlighet.
Vi har stora problem med att uppnå jämställdhet, men därför vi ska inte strypa en bra diskussion även om den inte är politiskt korrekt. Med det uppnår vi ingenting. Därför är det modigt att våga öppna dörrar, där det hänger en skylt med stora bokstäver "FÅR EJ STÖRAS".
|
Lars Nilsson