 |
MEDIA
Artikel
av Emma Färnström
publicerad 14 okt 2004 kl. 08.29:
Den felande länken mellan könen
Jag är den felande länken mellan man och kvinna. Det säger dom på UR och på UR ljuger dom aldrig.
Det är härom kvällen. Det är ett program om gener och testosteron.
"Titta ordentligt på dina fingrar", säger UR-kvinnan. "Är ditt ringfinger längre än ditt pekfinger? Ja då har du typiskt manliga fingrar och har enligt forskningsresultat troligen blivit utsatt för mycket testosteron som foster." Jag och Daniel slänger genast upp våra händer bredvid varandra. Och bredvid exempelhänderna i rutan. "Ah kolla", säger han när den typiskt kvinnliga handen dyker upp på tvn, "sådär ser ju verkligen en tjejhand ut. Pekfinger längre än ringfinger." (nu kan väl ni läsare som inte redan gjort det ta och kolla era egna labbar) Sen kommer manshanden fram. Min hand ser ut exakt som manshanden. Ringfingret säkert en och en halv cm längre än pekfingret. "Euuuh" skriker jag, " jag har manshänder." Jag visste redan innan att de var onormalt grova och gruvarbetaraktiga men nu har jag det svart på vitt. Äkta Manshänder, alltså mycket testosteron under fosterlivet.
"Detta fenomen ger en rad olika egenskaper" fortsätter UR-kvinnan och jag lyssnar med andan i håll, fortfarande handen i vädret, lite äcklat. "Bättre prestationsförmåga vid idrottande bland annat (har jag aldrig märkt av, men det stödjer mitt hemliga fantiserande om att jag säkert skulle vara asbra på idrott om jag bara ville, genast känns det bättre) och ett allmänt manligt beteendemönster vid lekande som barn. Kanske kan detta förklara fenomenet pojkflickor."
När hon sagt så harklar sig visserligen feministen i mig högt och ljudligt "biologism, biologism" men jag kan ändå inte låta bli att genom en våg av lättnad skaka av mig obehagskänslorna, sänka handen och hänfört utbrista:
"Å herregud så underbart, äntligen får jag svaret."
"Också jag var en pojkflicka", förklarar jag för Daniel (harkel, harkel biologism) Detta med fingrarna och testosteronet förklarar hela mitt liv, varför jag alltid var lerig och smutsig och våldsam som barn, varför jag aldrig kunde bonda med de andra tjejerna. Mitt i allmänhet bärsiga sätt. Jag är en man i en kvinnas kropp. Jag kanske helt enkelt borde operera om mig. Eller nu har jag det, jag är den perfekta hybriden, jag och alla pojkflickor med mig, vi är den felande länken mellan män och kvinnor!"
Otrolig är denna upptäckt och den hade aldrig blivit gjord om det inte vore för UR. "Men då skulle du inte kunna ha penetrarande samlag för det går inte att operera fram snoppar som får stånd" invänder han då. "Joho det går det visst" säger jag och så nej-jo-nej-jo-ar vi tills svaret kommer, delikat upplagt som på fat ur en vithårig forskares mun, naturligtvis i samma program, naturligtvis UR. Man kan visst operera om klitoris så att den blir som en komplett snopp om än liten. "Men då kan du ändå inte ha penetrerande sex med den om den är sådär minimal", får Daniel till det och så har vi båda rätt och frid råder återigen över hushållet. Än än gång har UR berikat våra liv och bringat sämja i tvistemål.
Ni kanske minns för något år sen hur UR körde en stor reklamkampanj i Stockholms tunnelbana." I kväll visas en film om blåvalens parningstid, du tittar väl?" och liknande stod uppblåst i feta bokstäver på stora affischer. "Det är ju hemskt hur dom ska förnedra sig sådär" upprördes min UR-trogne vän Gunnar. Och hemskt var det. UR, underbara torra, public service-UR sökte billiga skratt på egen bekostnad. Och säkert skrattade också konsumenterna sarkastiskt åt de "lustiga" planscherna, för jag undrar hur många nya tittare UR egentligen fick genom den där kampanjen. Istället för att på allvar påvisa hur intressanta program de visar, bekräftade UR för allmänheten exakt vad alla redan "vet" "UR är lika med tråkig skol-tv, haha nu går jag hem och kollar på Kalla Fakta."
UR ska och skulle naturligtvis inte behöva ironisera över sig själva för att söka tittare. Vore jag känd skulle jag lätt sälja mitt namn till UR. Nu när jag inte är det så undrar jag om inte UR behöver mitt ansikte ändå. Mitt upplysta, seriösa och vetgiriga ansikte. Jag skulle som vanlig medborgare kunna vittna om allt UR gett mig genom åren. I kunskap, sällskap och bara förströelse.
Om UR skulle läggas ner skulle även jag lägga mig ner och aldrig mer kliva upp. UR är alltid intressant! Vad det än handlar om lyckas alltid den kompetenta UR-personalen trolla till det så man sitter som klistrar och suckar med fyrkantiga ögon över den där filmen om hur näverskor blir till.
UR är en sällsynt plattform av solid seriositet och på allvar välmenande folkupplysning i det stora tramshavet vi håller på att dränkas i. Man vet vad man får, man får kvalitet och sanning och det är inget att tramsa bort i desperata reklamkampanjer. Upplysningsradion ljuger ALDRIG. Säger UR att pojkflickor utsattes för mycket testosteron under fosterlivet så är det så och då får den harklande rösten i mig hålla käften.
Jag är den felande länken mellan könen och igår kväll visades ett program om eld-"ingen rök utan kemi." Dessutom är reprisen textad på arabiska. Du tittade väl?
|
