Skriv idag om: Sverige och korruption | Löfvéns riksdagsutanförskap | Kärnkraftssäkerheten i Sverige Börja här!
KROPP & SJÄL
Artikel
av Henrik Friman
publicerad 8 jul 2009 kl. 12.37:
Den evolutionära andan
"Jag har alltid undrat vad som i grund och botten driver människor framåt, till att alltid gå vidare. Att kämpa vidare trots alla motgångar livet har i sin famn under resan."
Just när det är som mörkast och allt hopp om lösning är borta, glimrar det ändå till någonstans i avgrundsdjupet. Någonting som aldrig ger upp, aldrig kastar in handduken, aldrig ens vet vad trötthet är, kommer fram ur det undermedvetna och sätter saker i rörelse. En funktion i medvetandet blir tydlig, en funktion som helt och hållet saknar tvivel och tyngd och bara ska framåt, skapa något nytt. Denna kreativa och katalyserande princip får en att resa sig och rumla vidare mot nya äventyr.
Det här kan kännas extra tydligt när man slagit i botten men är egentligen något som är aktivt i bakgrunden jämt och ständigt, något som ger oss viljan och kraften att ta steg efter steg, att gå vidare, att utvecklas, en sorts evolutionär instinkt. Evolutionen som tagit oss från ingenting till det vi är nu, pockar alltid på genom denna impuls att växa bortom det vi är mot det vi kan vara, för att livet ska vidare.
Detta något inom oss som alltid vill vakna upp, alltid vill veta mer, alltid vill ta nästa steg framåt, nästa framsteg, nästa steg in i framtiden. Och nästa. Den viljan är på något sätt större än den personliga och kommer ur ett annat djup inom en som är helt utan självtvivel och bagage. Någonting ska bara framåt, framåt, framåt.
Alla delar vi denna vilja, precis som vi delar samma liv, men vi kan vara olika mycket medvetna om den. Vi kan ge den extra kräm genom att direkt lära känna denna funktion i självet, ge den uppmärksamhet och välja att skifta identifikationsfokus från de personliga svårigheter och mönster man upplever, till denna opersonliga utvecklingsviljekraft. Detta förlöser en frihet, kreativitet och ett flow som vi länge kan ha saknat men längtat efter.
Vi stänger alltså ute denna del av självet men när vi lär känna denna evolutionära anda inom oss kommer mer av vår potential fram och driver livets evolutionära rörelse i rätt riktning, det vill säga framåt. Livet får en chans att lära känna sig självt och växa vidare genom oss, och vi får växa upp som individer samt vakna upp till insikten om hur stort det här lilla andetaget är.
Detta videoklipp beskriver denna evolutionära impuls (kallas här för "the authentic self"), till ett inspirerande groove:
Henrik Friman,
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
