 |
LITTERATUR & POESI
Artikel
av Ulrica Marmfeldt Lindgren
publicerad 9 apr 2012 kl. 16.41:
Den enes bröd är den andres död
Utsattheten när man söker arbete
Ödet höll fram godispåsen framför mig. Den var fylld med trygghet och man kunde se framtiden i den.
- Här, du får det, sa han.
När jag räckte fram min hand för att ta det, drog Ödet snabbt tillbaka påsen, och sa;
- Du måste prestera för att få.
Jag lät min hand falla, men höll kvar blicken på påsen.
- Jag gör vad som helst, svarade jag sen.
- Prestera, du måste prestera , svarade Ödet. Gör det bästa du kan, framhäv dig så vacker du är. Visa ditt intellekt. Var sympatisk och också rolig och kvick. Kan du det och jag godkänner det. Då får du det.
- Men hur..
- Det talar jag inte om.
Den här gången ska jag klara det. Jag ska köpa nya kläder, ligga i ännu ihärdigare. Vara stark. Jag ska bräcka alla, tänkte jag.
Ödet stod lite längre bort nu och gungade med påsen, lockande.
- Kan jag inte få köpa den i stället, frågade jag.
- Nej. Det enda som gäller är att du blottar ditt innersta. Om du inte duger. Då får du inte..
Han höll fram påsen igen.
- Men, jag KAN, det vet du redan.
- Visst vet jag det, men jag är Ödet och ibland går det, ibland inte. Det är jag som bestämmer.
Med hoppet i mina ögon gjorde jag allt ödet ville. Jag genomled de kval som krävdes. Svarade på de frågor som ställdes. Blev synad uppifrån och ner.
Sedan väntan.
Så kom Ödet en morgon. Plötsligt stod han där framför mig. Oförberedd var jag.
- Du var nära, mycket nära den här gången, men tyvärr. En annan fick påsen.
Det här var en allegori om att söka arbete.
|
